DN och ESF

Som uppmärksamma läsare av denna blogg vet, har jag under en tid varit aktiv i det Europeiska sociala forumets pressgrupp. I denna egenskap har jag under veckan fått en inblick i hur Dagens Nyheters ledarsida handskas med å en sidan sanningen och å andra sidan de presstiska regler som stadgar att sakfel ska rättas och att man ska vara generös med bemötanden.
Så här gick det till.


Den 24 september publicerade Dagens Nyheters ledarsida en artikel med rubriken ”Lära av fotbollen”, i vilken man resonerade kring den särskilda polistaktik som tillämpades under det Europeiska Sociala Forumet (ESF) i Malmö.
I artikeln gjordes arrangörsföreingen ESF Norden 2008 och Sara Andersson medansvariga för skadegörelsen under Reclaim the Streets.

Samma dag ringde jag upp DN och talade med Hanne Kjöller, som skrivit artikeln. Jag förklarade att ESF inte haft något med gatufesten att göra och begärde att få inkomma med en replik. Efter en viss betänketid, då Kjöller enligt egen utsago skulle kontrollera mina uppgifter med polisen i Malmö, medgavs ESF en kort replik. I detta sammanhang begärde Kjöller också att få sig tillsänd forumets principförklaring, vilket hon också fick.

Dagen därpå, den 25 september publicerades Sara Anderssons replik.
Den löd så här och finns tyvärr inte utlagd på nätet.

”Dagens Nyheter diskuterar (24 september) den polistaktik som enligt vår bedömning fungerade mycket väl i Malmö. Tyvärr kopplar DN också samman mig och Europeiska Sociala Forumet (ESF) med vandalism. Men ESF hade inget med gatufesten att göra och är inte ansvarigt för den oacceptabla skadegörelse ett fåtal av festdeltagarna stod för. På ESF förekom inget bråk.
DN drar också paralleller till fotboll och föreslår att ”Precis som på arenorna borde bråkstakarna kunna svartlistas.” Men både ESF:s framgångsrika parad och gatufesten var grundlagsskyddade politiska sammankomster. En polisiär ”svartlistning” vore därför en allvarlig inskränkning av de liberala rättigheter DN annars brukar förespråka. Att motivera ett sådant slag mot demokratin med ett begränsat fall av skadegörelse är långsökt till och med för en ledarsida.

Sara Andersson, organisatör ESF”




Dagens Nyheter svarade direkt i sin tur på denna replik, med följande text, som inte heller finns på nätet.


”Det är bra att ESF nu tar avstånd från vandalism. Det gör rörelsen nämligen inte i det principprogram som deltagande organisationer måste skriva under. Det enda våld man där är emot är ”det statliga”. Några demokratikrav reses inte heller. En av deltagarna i år är exempelvis Afa, en militant vänstergrupp som både i teori och praktik visat sig förtjust i våld. Reclaimarnas ”gatufest” var ingen lagskyddad politisk sammankomst. Något tillstånd hade de som vanligt inte brytt sig om att söka.”

På dessa korta rader gör sig DN i vad som ser ut som ett försök att slå svenskt rekord i antal fel per spaltcentimeter skyldig till ytterligare tre felaktigheter, som enligt min mening var och en och tillsammans syftar till att placera ESF i en ofördelaktig dager och att ifrågasätta föreningens demokratiska trovärdighet.


För det första hävdar DN att ”inga demokratikrav” ställs i den principförklaring som de organisationer som deltar på ESF måste ställa sig bakom.
Men i den principförklaring DN hänvisar till står under punkt 10 bland annat följande: ”Forumet upprätthåller respekt för mänskliga rättigheter, praktiserandet av verklig demokrati, deltagande demokrati, fredliga relationer…”


För det andra hävdar DN att organisationen/nätverket Afa, (Antifascistisk aktion) skulle ha deltagit på forumet
Men Afa är inte medlem i arrangörsföreningen och har inte medverkat som deltagande organisation på ESF. De organisationer som medverkat med seminarier eller kulturaktiviteter står upptagna i programmen. Afa är inte med.

Det är däremot naturligtvis möjligt att enskilda medlemmar i Afa besökt forumet och gått i den offentliga demonstrationen. ESF registrerar inte vilken organisation – om någon – som privata besökare av forumet eller deltagare i en öppen demonstration tillhör.
Men DN:s ledarskribent Johannes Åhman har muntligen till mig förklarat att det inte detta eventuella ”privata” deltagande DN syftar på.

För det tredje hävdar DN att ”Reclaimarnas ”gatufest” var ingen lagskyddad politisk sammankomst. Något tillstånd hade de som vanligt inte brytt sig om att söka.”
Men regeringsformens demonstrationsrätt (kapitel 2, paragraf 1) gäller lika för tillståndsgivna och icke tillståndsgivna demonstrationer. Gatufesten omfattas därför av samma lagskydd som alla andra demonstrationer, fram till den punkt där skadegörelsen tar sin början. I det läget har polisen rätt att upplösa demonstrationen med hänvisning till ordning och säkerhet (rf Kap 2, paragraf 14).

På den sista punkten gäller det att backa ett steg i tanken. Anledningen till att DN här återkommer till frågan om lagskydd är att Sara Andersson påpekat att sådant förelåg för gatufesten och att det därför vore ett mycket allvarligt att PÅ FÖRHAND (alltså innan något hot mot ordning och säkerhet föreligger) ”svartlista” medborgare och hindra dem att delta.
DN:s ledarskribent Johannes Åhman har muntligen (se nedan) försök skyla över denna felaktighet genom att hävda att man i den anmälda artikeln skulle syfta på gatufesten också då den genom skadegörelse förlorat sitt lagskydd. Med vetskap om varför lagskyddet överhuvudtaget är på tal (svartlistningen) förlorar den förklaringen all trovärdighet.


Samma dag som artikeln publiceras, den 25 september, ringde jag till chefen för DN:s ledaravdelning, Niklas Ekdal. Jag berättade om dessa tre felaktigheter och frågade om DN själva ville göra en rättelse, eller i alla fall låta oss replikera på dessa nya påståenden.
Ekdal befann sig på väg till bokmässan i Göteborg och hade tillfälligt överlämnat ansvaret för sidan till Johannes Åhman. Ekdal sa att han inte ansåg att detta var tillräckligt solklara sakfel för att DN själva skulle göra en rättelse, utan hänvisade mig till Åhman för att diskutera en eventuell replik.

Under eftermiddagen försökte jag nå Åhman. Istället fick jag tala med Hanne Kjöller.
Jag la återigen fram våra tre kritikpunkter.
Kjöller undrade var i principprogrammet skrivningarna om demokrati fanns. Jag guidade henne rätt och hon sa då att det här med ”verklig demokrati” inte betydde demokrati. Jag sa att det nog finns olika uppfattning av demokratibegreppet bland rörelserna, men att jag tolkar skrivningen just som ett demokratikrav.
Kjöller berättade också att uppgiften om Afas medverkan kommer från samma poliskälla som dagen innan dementerat att ESF skulle haft med gatufesten att göra.
Och hon insisterade på att lagskyddet för en icke tillståndsgiven demonstration skulle vara mindre än för en tillståndsgiven, med hänvisning till att hon själv skrivit en bok om Göteborgshändelserna 2001 och att hon där skrivit att det var så.
Slutligen erbjöd hon att DN skulle kunna göra ett slags halv rättelse vad gäller Afa, med innebörden att ESF dementerar detta, medan en poliskälla påstår motsatsen och att DN inte kan ta ställning till påståendena.
Jag sa att detta inte är tillräckligt och hon hänvisade då till Åhman.


Lite senare på dagen ringde Åhman äntligen upp.
Jag drog återigen våra synpunkter och sedan följde i stort sett en repris på samtalet med Kjöller, med den skillnaden att Åhman verkar ha förstått att lagskyddet omfattar alla demonstrationer. Han försökte därför få det till att DN i sin skrivning syftat på gatufesten i sin helhet, dvs även efter att skadegörelsen börjat.
Eftersom frågan om lagskyddet har sin upprinnelse i DN:s idé om svartlistning PÅ FÖRHAND, ser jag detta som en ren efterhandskonstruktion i syfte att bortförklara en felaktighet.
Också Åhman var för övrigt mycket skeptisk till ESF:s skrivningar om demokrati. ”Det vet jag väl vad NI menar med demokrati” sa han. Jag frågade vad han menade och han sa att han inte trodde skrivningarna innebar att stöd för den typ av liberal demokrati vi har.
Jag fick intrycket av att han trodde att ESF var något slags stalinistisk sekt.
Åhman erbjöd samma delvisa rättelse av en av de tre punkterna som Kjöller och nekade oss replik.
Jag sa samma sak: att detta inte vore tillräckligt för att rätta tre fel.


Jag ringde då upp Thorbjörn Larsson, som är DN:s ansvarige utgivare. Jag fick tala med hans sekreterare och berättade att vi ha en konflikt med ledarsidan, att jag haft kontakt med Åhman och att jag ville bli uppringd i detta ärende. Detta skulle sekreteraren vidareförmedla.

På morgonen dagen därpå, den 26 september, får jag av Larssons sekreterare besked att Larsson ”satt sig in i ärendet” (utan att ha haft kontakt med mig) och inte hade något att tillägga, utan står bakom ledarredaktionens bedömning.

Därmed är ESF möjligheter att få till en rättelse eller replik via dialog med Dagens Nyheter uttömda.