Vitmaktbrotten har ökat tydligt under åren 2004-2008. Det har även de autonoma gruppernas brott, men inte alls lika mycket. Förra året begick de högerextrema mer än dubbelt så många brott som de autonoma. Det visar siffror från Säkerhetspolisen som jag tagit del av.
Den rapport om politiskt motiverade brott som Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet på uppdrag av Nyamko Sabuni nyligen presenterade innehåller inget försök att visa skillnader över tid – trots att den spänner över tio år. Vi får med andra ord inte veta om den politiska brottsligheten ökar eller minskar. Det är lite märkligt, eftersom det är avgörande för hotbilden och för statsmaktens prioriteringar.
Men på en direkt förfrågan har Säpo nu presenterat siffror för vart och ett av åren 1998-2008.
De ser ut så här.
År höger vänster
1998 200 116
1999 33 70
2000 50 90
2001 56 148
2002 27 36
2003 42 31
2004 196 89
2005 79 53
2006 95 207
2007 101 90
2008 253 102
Att de autonoma begick många brott 2001 beror förstås på Göteborgshändelserna. Det är något av ett särfall, eftersom kravallernas omfattning i detta fall till viss del måste hänföras till polisens övergrepp och misslyckade konfrontationsstrategi.
Den andra toppen kan ses 2006, då Osynliga Partiet var aktivt, en kampanj vars aktivister i huvudsak ägande sig åt skadegörelse.
Det där är problemet med den här typen av totalstatistik; den täcker allt från klistermärken och heilande, till mord och upplopp.
Jag har därför även ställt frågan om hur de allvarligaste brotten – mord, misshandel och annat våld mot person – utvecklats över tiden. Det vore viktigt att veta för att kunna bedöma om brottsligheten förråats. Det finns ju gott om sådana exempel bara från det senaste året, som brandattentatet mot kulturhuset Cyklopen och mot en syndikalistfamilj i vintras – som sannolikt hade högerextrema motiv – misshandeln av en politiker från Rättvisepartiet Socialisterna i mars, eller AFA:s överfall på Nationaldemokraternas partisekreterare i februari.
Men det har Säpo inte svarat på.
Den statistiken borde uppdragsgivaren Nyamko Sabuni begära fram och presentera. Vi måste kunna skilja på misshandel och klotter.
Publucerad i AB
lördagen den 18:e juli 2009
söndagen den 12:e juli 2009
Lika som bär?
”Vi har länge tagit avstånd från vit makt-rörelsens aktiviteter och våld... Men lika länge har vi romantiserat och bagatelliserat det våld som autonoma grupper utsätter samhällsföreträdare för.” Så kommenterade Nyamko Sabuni den rapport om politiskt motiverade brott som hon beställt och som överlämnades i måndags.
Tja, tar man rapporten på orden är det kanske inte så konstigt i så fall.
Å ena sidan nazister med tillgång till vapen och sprängmedel, som begår klart fler våldsbrott och hot, som dödat eller försökt döda 14 personer på tio år. Som vänder sitt våld mot breda samhällsgrupper – HBT-personer, invandrare och vänsteraktivister – och som dessutom begår mängder av brott som inte är politiskt motiverade. Å andra sidan de autonoma, som främst angriper högerextremister och ibland även poliser och politiker, vars våld är mindre grovt, som saknar riktiga vapen och som är betydligt mindre allmänkriminella.
Att rapportförfattarna – från Säpo och Brottsförebyggande rådet – sedan framhäver likheter mellan grupperingarna är en annan sak. Dessa fakta kommer man ändå inte förbi.
Rapporten är något av ett hastjobb. Suggestiva textsjok om hur aktivisterna tänker bygger till exempel på intervjuer med tio aktivister. Här finns också märkligheter om att reclaimfester alltid skulle leda till skadegörelse, att Osynliga Partiet skulle ha utfört ”våldsamheter” och att det skulle finnas ett brott som heter olaga demonstration. Man bygger okritiskt på omstridda journalistiska verk av Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin – som råkar driva samma kålsuparteori som den Sabuni sprider.
Nyheten är att den autonoma vänsterns våld enligt den nya rapporten verkar ha trappats upp jämfört med Vitmaktvåldet. I Säpos rapport från 2005 stod högern för oändligt mycket mer våld. I den nya rapporten är skillnaden mindre.
Men om det beror på olika mätmetoder eller om det rör sig om en verklig förändring – vilket vore djupt oroande och vilket några dåd på senare år faktiskt tyder på – har varken rapporten eller de myndighetsföreträdare jag kunde nå under gårdagen något svar på.
Publicerad i Aftonbladet
Tja, tar man rapporten på orden är det kanske inte så konstigt i så fall.
Å ena sidan nazister med tillgång till vapen och sprängmedel, som begår klart fler våldsbrott och hot, som dödat eller försökt döda 14 personer på tio år. Som vänder sitt våld mot breda samhällsgrupper – HBT-personer, invandrare och vänsteraktivister – och som dessutom begår mängder av brott som inte är politiskt motiverade. Å andra sidan de autonoma, som främst angriper högerextremister och ibland även poliser och politiker, vars våld är mindre grovt, som saknar riktiga vapen och som är betydligt mindre allmänkriminella.
Att rapportförfattarna – från Säpo och Brottsförebyggande rådet – sedan framhäver likheter mellan grupperingarna är en annan sak. Dessa fakta kommer man ändå inte förbi.
Rapporten är något av ett hastjobb. Suggestiva textsjok om hur aktivisterna tänker bygger till exempel på intervjuer med tio aktivister. Här finns också märkligheter om att reclaimfester alltid skulle leda till skadegörelse, att Osynliga Partiet skulle ha utfört ”våldsamheter” och att det skulle finnas ett brott som heter olaga demonstration. Man bygger okritiskt på omstridda journalistiska verk av Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin – som råkar driva samma kålsuparteori som den Sabuni sprider.
Nyheten är att den autonoma vänsterns våld enligt den nya rapporten verkar ha trappats upp jämfört med Vitmaktvåldet. I Säpos rapport från 2005 stod högern för oändligt mycket mer våld. I den nya rapporten är skillnaden mindre.
Men om det beror på olika mätmetoder eller om det rör sig om en verklig förändring – vilket vore djupt oroande och vilket några dåd på senare år faktiskt tyder på – har varken rapporten eller de myndighetsföreträdare jag kunde nå under gårdagen något svar på.
Publicerad i Aftonbladet
Lika som bär?
”Vi har länge tagit avstånd från vit makt-rörelsens aktiviteter och våld... Men lika länge har vi romantiserat och bagatelliserat det våld som autonoma grupper utsätter samhällsföreträdare för.” Så kommenterade Nyamko Sabuni den rapport om politiskt motiverade brott som hon beställt och som överlämnades i måndags.
Tja, tar man rapporten på orden är det kanske inte så konstigt i så fall.
Å ena sidan nazister med tillgång till vapen och sprängmedel, som begår klart fler våldsbrott och hot, som dödat eller försökt döda 14 personer på tio år. Som vänder sitt våld mot breda samhällsgrupper – HBT-personer, invandrare och vänsteraktivister – och som dessutom begår mängder av brott som inte är politiskt motiverade. Å andra sidan de autonoma, som främst angriper högerextremister och ibland även poliser och politiker, vars våld är mindre grovt, som saknar riktiga vapen och som är betydligt mindre allmänkriminella.
Att rapportförfattarna – från Säpo och Brottsförebyggande rådet – sedan framhäver likheter mellan grupperingarna är en annan sak. Dessa fakta kommer man ändå inte förbi.
Rapporten är något av ett hastjobb. Suggestiva textsjok om hur aktivisterna tänker bygger till exempel på intervjuer med tio aktivister. Här finns också märkligheter om att reclaimfester alltid skulle leda till skadegörelse, att Osynliga Partiet skulle ha utfört ”våldsamheter” och att det skulle finnas ett brott som heter olaga demonstration. Man bygger okritiskt på omstridda journalistiska verk av Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin – som råkar driva samma kålsuparteori som den Sabuni sprider.
Nyheten är att den autonoma vänsterns våld enligt den nya rapporten verkar ha trappats upp jämfört med Vitmaktvåldet. I Säpos rapport från 2005 stod högern för oändligt mycket mer våld. I den nya rapporten är skillnaden mindre.
Men om det beror på olika mätmetoder eller om det rör sig om en verklig förändring – vilket vore djupt oroande och vilket några dåd på senare år faktiskt tyder på – har varken rapporten eller de myndighetsföreträdare jag kunde nå under gårdagen något svar på.
Publicerad i Aftonbladet
Tja, tar man rapporten på orden är det kanske inte så konstigt i så fall.
Å ena sidan nazister med tillgång till vapen och sprängmedel, som begår klart fler våldsbrott och hot, som dödat eller försökt döda 14 personer på tio år. Som vänder sitt våld mot breda samhällsgrupper – HBT-personer, invandrare och vänsteraktivister – och som dessutom begår mängder av brott som inte är politiskt motiverade. Å andra sidan de autonoma, som främst angriper högerextremister och ibland även poliser och politiker, vars våld är mindre grovt, som saknar riktiga vapen och som är betydligt mindre allmänkriminella.
Att rapportförfattarna – från Säpo och Brottsförebyggande rådet – sedan framhäver likheter mellan grupperingarna är en annan sak. Dessa fakta kommer man ändå inte förbi.
Rapporten är något av ett hastjobb. Suggestiva textsjok om hur aktivisterna tänker bygger till exempel på intervjuer med tio aktivister. Här finns också märkligheter om att reclaimfester alltid skulle leda till skadegörelse, att Osynliga Partiet skulle ha utfört ”våldsamheter” och att det skulle finnas ett brott som heter olaga demonstration. Man bygger okritiskt på omstridda journalistiska verk av Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin – som råkar driva samma kålsuparteori som den Sabuni sprider.
Nyheten är att den autonoma vänsterns våld enligt den nya rapporten verkar ha trappats upp jämfört med Vitmaktvåldet. I Säpos rapport från 2005 stod högern för oändligt mycket mer våld. I den nya rapporten är skillnaden mindre.
Men om det beror på olika mätmetoder eller om det rör sig om en verklig förändring – vilket vore djupt oroande och vilket några dåd på senare år faktiskt tyder på – har varken rapporten eller de myndighetsföreträdare jag kunde nå under gårdagen något svar på.
Publicerad i Aftonbladet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
