Nu har Aftonbladet fått ut mina minister-omdömen på nätet!
Idag: Fredrik Reinfeldt.
lördagen den 31:e december 2011
fredagen den 30:e december 2011
Birgitta Ohlsson: 4 euro och 1 biljett
Och så har ännu en minister fått sitt betyg i AB.
Birgitta Ohlsson är dubbelminister: EU och demokrati. Ja, ni skrattar kanske redan åt motsättningen. Men Ohlsson gör inga försök till spagat. Hon väljer alltid EU-stolen, kanske därför att hon tror att det är samma sak som demokrati.
Visst, ibland går det ihop, som när hon i våras gick ut hårt mot de danska gränskontrollerna. Att hennes egen riksdagsgrupp sedan inte insåg vikten av att låta EU-kommissionen ha veto mot långvariga kontroller, är en annan sak.
Men när EU:s mäktiga i praktiken förbjuder den grekiska folkomröstningen och ersätter både Greklands och Italiens regering med egna ståthållare, är Ohlssons enda synpunkt att det är viktigt att nedskärningsprogrammen genomförs till punkt och pricka. Och när Merkel och Sarkozy vill låta förhandsgranska staternas budgetar – så att ingen bångstyrig folkvald församling får för sig att lägga alltför många miljarder på, säg, järnväg och skola – då vill hon genast med i pakten. Bakbind de löjliga nationalstaterna!
För EU-arbetet får hon fyra euro i respengar, för demokratijobbet, en enkel biljett till Syntagmatorget i Aten.
Birgitta Ohlsson är dubbelminister: EU och demokrati. Ja, ni skrattar kanske redan åt motsättningen. Men Ohlsson gör inga försök till spagat. Hon väljer alltid EU-stolen, kanske därför att hon tror att det är samma sak som demokrati.
Visst, ibland går det ihop, som när hon i våras gick ut hårt mot de danska gränskontrollerna. Att hennes egen riksdagsgrupp sedan inte insåg vikten av att låta EU-kommissionen ha veto mot långvariga kontroller, är en annan sak.
Men när EU:s mäktiga i praktiken förbjuder den grekiska folkomröstningen och ersätter både Greklands och Italiens regering med egna ståthållare, är Ohlssons enda synpunkt att det är viktigt att nedskärningsprogrammen genomförs till punkt och pricka. Och när Merkel och Sarkozy vill låta förhandsgranska staternas budgetar – så att ingen bångstyrig folkvald församling får för sig att lägga alltför många miljarder på, säg, järnväg och skola – då vill hon genast med i pakten. Bakbind de löjliga nationalstaterna!
För EU-arbetet får hon fyra euro i respengar, för demokratijobbet, en enkel biljett till Syntagmatorget i Aten.
torsdagen den 29:e december 2011
Rör inte biståndet!
Idag skriver jag i AB om hur förödande det vore att strypa biståndet till Etiopien, en ståndpunkt som nu blivit lite väl populär i samband med domen mot Schibbye och Persson.
Jag är smått skeptiskt mot att överhuvudtaget söka konfrontation med Etiopien, men min poäng här är att även om man gör det, så ska man inte använda biståndet.
Jag är smått skeptiskt mot att överhuvudtaget söka konfrontation med Etiopien, men min poäng här är att även om man gör det, så ska man inte använda biståndet.
Maria Larsson: 1 kissblöja
Dagens ministerbetyg i AB (ej på nätet).
En barnminister ska slåss för barnen, en äldreminister för de gamla. Och vilken som helst kristdemokrat för båda grupperna. Inte mot dem.
Men barnminister Maria Larsson gav med en nästan moderat iskyla de vanvårdade fosterbarnen kalla handen. En liten ceremoni, javisst, men inga pengar. Och det i ett läge där den statliga utredningen redan höjt förväntningarna på skadestånd till kokpunkten. Först när hon stod inför ett nederlag i riksdagen öppnade hon plånboken.
Två månder senare exploderade Caremaskandalen och Larsson fick en ny chans att visa lite närvärme, då som äldreminister, när mediestormen var på väg att blåsa månglarna ur vården. ”Jag vill verkligen uppmana till civilkurage hos all personal”, sa Larsson. Vinsthungripa riskkapitalister? Nej nej, problemet är alla fega undersköterskor som är för rädda om sina jobb.
Kanske är hon bara ett offerlamm, som skickas fram för att skydda socialminister Göran Hägglund från de svåra frågorna. Men aldrig har väl en minister skadat sitt eget parti så mycket som hon.
För besväret får hon ett styck noga vägd kissblöja.
En barnminister ska slåss för barnen, en äldreminister för de gamla. Och vilken som helst kristdemokrat för båda grupperna. Inte mot dem.
Men barnminister Maria Larsson gav med en nästan moderat iskyla de vanvårdade fosterbarnen kalla handen. En liten ceremoni, javisst, men inga pengar. Och det i ett läge där den statliga utredningen redan höjt förväntningarna på skadestånd till kokpunkten. Först när hon stod inför ett nederlag i riksdagen öppnade hon plånboken.
Två månder senare exploderade Caremaskandalen och Larsson fick en ny chans att visa lite närvärme, då som äldreminister, när mediestormen var på väg att blåsa månglarna ur vården. ”Jag vill verkligen uppmana till civilkurage hos all personal”, sa Larsson. Vinsthungripa riskkapitalister? Nej nej, problemet är alla fega undersköterskor som är för rädda om sina jobb.
Kanske är hon bara ett offerlamm, som skickas fram för att skydda socialminister Göran Hägglund från de svåra frågorna. Men aldrig har väl en minister skadat sitt eget parti så mycket som hon.
För besväret får hon ett styck noga vägd kissblöja.
onsdagen den 28:e december 2011
Tobias Billström: 2 uppehållstillstånd
Jag har nu inlett min miniserie i AB (ännu ej på nätet) där jag utvärderar och betygssätter några utvalda ministrars insatser. Först ut är Tobias Bllström.
In med produktiva arbetare, ut med kostsamma flyktingar. Så lyder migrationsminister Tobias Billströms uppdrag. I sak går det framåt. Anhöriginvandringen har strypts, massutvisningarna fortsätter. Till och med vård till papperslösa vård har Billström lyckats förhala.
Däremot kommer ännu inte så många arbetskraftsinvandrare, i år ca 13 000, mest bärplockare. Men redan duggar reportagen om slavlöner tätt.
Att betyget bara blir två permanenta uppehållstillstånd beror på de mindre smickrande utåtriktade insatserna. Billströms unika förmåga att ståndaktigt upprepa inlärda fraser – rekordet slogs i januari, då han 19 gånger på 3 minuter och 27 sekunder sa att han inte kommenterar Wikileaks uppgifter om hur han och Carl Bildt pratat skit om irakier – har inte haft avsedd medial effekt.
Och inte blev det bättre när han bytte taktik och kommenterade Ganna-fallet med att vi inte har råd att ge sjuka tanter uppehållstillstånd eftersom de inte arbetar och dessutom drar en massa medicinkostnader. Där fick hjärtlösheten sin affischpojke 2011.
In med produktiva arbetare, ut med kostsamma flyktingar. Så lyder migrationsminister Tobias Billströms uppdrag. I sak går det framåt. Anhöriginvandringen har strypts, massutvisningarna fortsätter. Till och med vård till papperslösa vård har Billström lyckats förhala.
Däremot kommer ännu inte så många arbetskraftsinvandrare, i år ca 13 000, mest bärplockare. Men redan duggar reportagen om slavlöner tätt.
Att betyget bara blir två permanenta uppehållstillstånd beror på de mindre smickrande utåtriktade insatserna. Billströms unika förmåga att ståndaktigt upprepa inlärda fraser – rekordet slogs i januari, då han 19 gånger på 3 minuter och 27 sekunder sa att han inte kommenterar Wikileaks uppgifter om hur han och Carl Bildt pratat skit om irakier – har inte haft avsedd medial effekt.
Och inte blev det bättre när han bytte taktik och kommenterade Ganna-fallet med att vi inte har råd att ge sjuka tanter uppehållstillstånd eftersom de inte arbetar och dessutom drar en massa medicinkostnader. Där fick hjärtlösheten sin affischpojke 2011.
fredagen den 23:e december 2011
Inte så dumt
Dagens (man ska ju inte ta i ) intressantaste läsning är Andreas Berghs debattinlägg i Dagens Nyheter idag.
Dilemmat med varor blir allt billigare i förhållande till arbetet är välkänt sedan länge. Jag har försökt lyfta detta då och då med olika vänsterpolitiker, som för det mesta håller med, men som ändå säger att de inte har någon långsiktig plan för hur man ska hantera det skattemässigt.
Det finns ytterligare en dimension i det Bergh skriver om, och det är den ekologiska. Varuproduktion är överlag mer kostsam än klimatsynpunkt än tjänsteproduktion. Jag kan därför tänka mig att man trots allt ska ha en differentierad moms (det har vi delvis redan) som gör just varor dyrare än tjänster.
Den risk jag kan se med Bergs förslag är dels det han själv tar upp, dvs att momsen är en mycket orättvis skatt, där fattiga betalar som rika, dels att vi riskerar att skapa låglönesektorer (ännu mer än idag), där låga löner så att säga vägs upp av låg skatt. Jag kan heller inte tänka mig att, som Bergh, föreslprm skippa den ststaliga inkomsskatten, eftersom den är fördelningspolitiskt motiverad
Men på det stora hela håller jag ändå med: på något sätt bör varor bli dyrare i förhållande till arbete.
Dilemmat med varor blir allt billigare i förhållande till arbetet är välkänt sedan länge. Jag har försökt lyfta detta då och då med olika vänsterpolitiker, som för det mesta håller med, men som ändå säger att de inte har någon långsiktig plan för hur man ska hantera det skattemässigt.
Det finns ytterligare en dimension i det Bergh skriver om, och det är den ekologiska. Varuproduktion är överlag mer kostsam än klimatsynpunkt än tjänsteproduktion. Jag kan därför tänka mig att man trots allt ska ha en differentierad moms (det har vi delvis redan) som gör just varor dyrare än tjänster.
Den risk jag kan se med Bergs förslag är dels det han själv tar upp, dvs att momsen är en mycket orättvis skatt, där fattiga betalar som rika, dels att vi riskerar att skapa låglönesektorer (ännu mer än idag), där låga löner så att säga vägs upp av låg skatt. Jag kan heller inte tänka mig att, som Bergh, föreslprm skippa den ststaliga inkomsskatten, eftersom den är fördelningspolitiskt motiverad
Men på det stora hela håller jag ändå med: på något sätt bör varor bli dyrare i förhållande till arbete.
onsdagen den 21:e december 2011
Så går det till när främlingsfientligheten görs rumsren
Invandrares brottslighet kan inte viftas bort. Vi har en massinvandring. Sverige är ett av de länder som som tar emot flest flyktingar i världen. Det kostar oss multum. Men ansvariga politiker vågar inte tala om problemen, det är till exempel tabu att nämna invandrarnas kvinnofientlighet.
Ni har antagligen hört det förut på nån SD-sajt. Men nu är det statsvetaren Andreas Johansson Heinö, känd från Timbro, och Neo-redaktören Paulina Neuding, som tar till orda på bästa debattplats (Dagens Nyheter 20 december).
Att – som de gör, eller låtsas göra – kritisera integrationsminister Erik Ullenhags hemsida om främlingsfientliga myter är enkelt. Den hade i sina stycken kunnat vara skriven av en välmenande gymnasist.
Men brottslighet? En pyttig överrepresentation, rimligen förklarad av sociala omständigheter. Massinvandring? Snarare massutvisning. Mest i världen? Nej, en rännil, jämfört med Pakistan, Chad, Jordanien, Kenya eller Guinea. Dyrt? Sedan när mättes asylrätten i pengar? Och tabu? När de själva kan skriva om saken på DN-debatt?
Men framförallt: här är kritiken inte avsedd att bättra på de antirasistiska argumenten, utan bara ett sätt att klä SD-retoriken i liberal mantel.
Ni har antagligen hört det förut på nån SD-sajt. Men nu är det statsvetaren Andreas Johansson Heinö, känd från Timbro, och Neo-redaktören Paulina Neuding, som tar till orda på bästa debattplats (Dagens Nyheter 20 december).
Att – som de gör, eller låtsas göra – kritisera integrationsminister Erik Ullenhags hemsida om främlingsfientliga myter är enkelt. Den hade i sina stycken kunnat vara skriven av en välmenande gymnasist.
Men brottslighet? En pyttig överrepresentation, rimligen förklarad av sociala omständigheter. Massinvandring? Snarare massutvisning. Mest i världen? Nej, en rännil, jämfört med Pakistan, Chad, Jordanien, Kenya eller Guinea. Dyrt? Sedan när mättes asylrätten i pengar? Och tabu? När de själva kan skriva om saken på DN-debatt?
Men framförallt: här är kritiken inte avsedd att bättra på de antirasistiska argumenten, utan bara ett sätt att klä SD-retoriken i liberal mantel.
lördagen den 17:e december 2011
fredagen den 16:e december 2011
torsdagen den 15:e december 2011
Fuskministern
Trogna läsare av denna blogg har säkerligen suttit som på nålar i vänstan på min kommentar till socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons drapa i DN idag.
Ni får bärga er till imorgon, då ni kan läsa den i Aftonbladet.
Men en sak kan jag säga: det är med politisk statstik som med konspirationsteorier: lätta att haspla ur sig, tidskrävande att motbevisa. Nån stackars jävel (jag) får sitta och ringa i timmar till olika myndigheter för att kolla om det stämmer. Vilket det i det här fallet ibland inte gör.
Eller så här: det är väl inga raka lögner, mer att Kristersson gör höna av fjädrar som det passar honom.
Ni får bärga er till imorgon, då ni kan läsa den i Aftonbladet.
Men en sak kan jag säga: det är med politisk statstik som med konspirationsteorier: lätta att haspla ur sig, tidskrävande att motbevisa. Nån stackars jävel (jag) får sitta och ringa i timmar till olika myndigheter för att kolla om det stämmer. Vilket det i det här fallet ibland inte gör.
Eller så här: det är väl inga raka lögner, mer att Kristersson gör höna av fjädrar som det passar honom.
onsdagen den 14:e december 2011
lördagen den 10:e december 2011
Snilledille
En bit i dagens Ab, ännu ej på nätet.
Sänk a-kassan så sänker ni arbetslösheten! Det tvingar folk att söka jobb under deras kvalifikationer. En revisor idag tar ju kanske hellre a-kassa än jobbar som ekonomiassistent.
Det påstod ekonomipristagaren Thomas J Sargent i torsdagens Rapport.
Så fick Anders Borg hösta in beröm för regeringens a-kassesänkning.
Och visst ser det logiskt ut på pappret. Sänkt a-kassa kan naturligtvis pressa folk att söka fler illa betalda jobb. Man måste ju äta.
Men det finns numera en del svensk empirisk forskning som tyder på att det inte spelar så stor roll hur många jobb man söker (Bolinder 2006; Milton 1998). Avgörande är istället tillgången till jobb.
Men det som får mig att riktigt undra om Sargent verkligen är bekant med den svenska arbetsmarknaden är hans exempel. Maximal a-kassa är ju idag 14 960 kr före skatt. Mycket få yrken har så låga ingångslöner. Ja, ett 18-årigt cafébiträde kan ligga på 14 000, men så fort vi börjar prata om vårdbiträden och personliga assistenter är vi uppe på över 16000. Och hur många nybakta cafébiträden till behöver vi?
Enligt fackförbundet Unionen ska Sargents påhittade ekonomiassistent i verkligheten tjäna mellan 22 600 och 27 900, främst beroendet på kvalifikationer. En ”överkvalificerad” revisor bör alltså utan vidare hamna i det övre skiktet.
Skulle, alltså, vår käre revisor hellre rulla tummarna på arbetsförmedlingen för a-kassa, än att ta det där assistentjobbet för 11-12 000 mer?
Det ska man nog vara nobelpristagare för att tro.
Sänk a-kassan så sänker ni arbetslösheten! Det tvingar folk att söka jobb under deras kvalifikationer. En revisor idag tar ju kanske hellre a-kassa än jobbar som ekonomiassistent.
Det påstod ekonomipristagaren Thomas J Sargent i torsdagens Rapport.
Så fick Anders Borg hösta in beröm för regeringens a-kassesänkning.
Och visst ser det logiskt ut på pappret. Sänkt a-kassa kan naturligtvis pressa folk att söka fler illa betalda jobb. Man måste ju äta.
Men det finns numera en del svensk empirisk forskning som tyder på att det inte spelar så stor roll hur många jobb man söker (Bolinder 2006; Milton 1998). Avgörande är istället tillgången till jobb.
Men det som får mig att riktigt undra om Sargent verkligen är bekant med den svenska arbetsmarknaden är hans exempel. Maximal a-kassa är ju idag 14 960 kr före skatt. Mycket få yrken har så låga ingångslöner. Ja, ett 18-årigt cafébiträde kan ligga på 14 000, men så fort vi börjar prata om vårdbiträden och personliga assistenter är vi uppe på över 16000. Och hur många nybakta cafébiträden till behöver vi?
Enligt fackförbundet Unionen ska Sargents påhittade ekonomiassistent i verkligheten tjäna mellan 22 600 och 27 900, främst beroendet på kvalifikationer. En ”överkvalificerad” revisor bör alltså utan vidare hamna i det övre skiktet.
Skulle, alltså, vår käre revisor hellre rulla tummarna på arbetsförmedlingen för a-kassa, än att ta det där assistentjobbet för 11-12 000 mer?
Det ska man nog vara nobelpristagare för att tro.
fredagen den 9:e december 2011
Storebror smyger tillbaka
Idag har jag en bit om FRA i Aftonbladet, de har såsat på nätet, så jag lägger ut den här också.
Säpo och polisen ska få läsa din epost och lyssna på dina telefonsamtal. De är innebörden av det förslag från justitiedepartementet som gick på remiss igår, där man anser att att rätten att begära signalspaning från FRA ska utvidgas.
De skriver det naturligtvis inte rakt ut, men eftersom signalspaning går till så att man trålar efter sökord i de elektroniska haven, så kommer miljoner vanliga svenskars kommunikation att genomletas på jakt efter misstänkta begrepp.
Det var så här regeringen vill ha det redan 2008. Den gången gick man bet. FRA-debatten kom som en blixt från klar himmel. Snart sagt alla politiska partier hade i åratal underskattat den kraft som fanns i integritetsfrågor, där en växande folklig opinion – inte minst inom den nya internetgenerationen – börjat värja sig mot den typ av statlig övervakning som politikerna sedan Kalla Krigets dagar tagit för given att vi skulle acceptera. Och när några borgerliga politiker lämnade rollen som passiva knapptryckare och tog strid för något det trodde på, tvingades regeringen kompromissa: lite bättre integritetsskydd, och bara ett fåtal aktörer – försvaret, regeringen, regeringskansliet – skulle ha rätt att beställa signalspaning.
Men skam den som ger sig. Det är bara att vänta till himlen klarnat och partipiskorna gjort sitt jobb. Några utredningar och några år senare är man nu tillbaka på ruta ett: polisiär massövervakning.
Säpo och polisen ska få läsa din epost och lyssna på dina telefonsamtal. De är innebörden av det förslag från justitiedepartementet som gick på remiss igår, där man anser att att rätten att begära signalspaning från FRA ska utvidgas.
De skriver det naturligtvis inte rakt ut, men eftersom signalspaning går till så att man trålar efter sökord i de elektroniska haven, så kommer miljoner vanliga svenskars kommunikation att genomletas på jakt efter misstänkta begrepp.
Det var så här regeringen vill ha det redan 2008. Den gången gick man bet. FRA-debatten kom som en blixt från klar himmel. Snart sagt alla politiska partier hade i åratal underskattat den kraft som fanns i integritetsfrågor, där en växande folklig opinion – inte minst inom den nya internetgenerationen – börjat värja sig mot den typ av statlig övervakning som politikerna sedan Kalla Krigets dagar tagit för given att vi skulle acceptera. Och när några borgerliga politiker lämnade rollen som passiva knapptryckare och tog strid för något det trodde på, tvingades regeringen kompromissa: lite bättre integritetsskydd, och bara ett fåtal aktörer – försvaret, regeringen, regeringskansliet – skulle ha rätt att beställa signalspaning.
Men skam den som ger sig. Det är bara att vänta till himlen klarnat och partipiskorna gjort sitt jobb. Några utredningar och några år senare är man nu tillbaka på ruta ett: polisiär massövervakning.
onsdagen den 7:e december 2011
Galenpannan?
Min första reaktion på uppgiften att Anders Breivik skulle vara psykisk sjuk var att det spelar mindre roll för den politiska förståelsen av hans dåd. Också sjuka människor samspelar ofta med samhället, hämtar idéer och riktning för sina handlingar hos andra. Sjukdom friskriver därför inte alla dem som bidragit till att piska fram hatet mot muslimer.
Men antagligen, visar det sig nu, är han inte sådär hemskt sjuk.
Nej, jag har inte själv läst undersökningarna av Breivik och skulle väl inte kunna göra mer än en måttligt precis lekmannabedömning av dem, misstänker jag. Men det finns andra som läst. Och när inte bara Mattas Gardell i en lysande text utan också en av Sveriges mest prominenta experter, Johan Cullberg, skriver att undersökningarna är direkt felaktiga och dessutom undermåligt utförda, så finns onekligen skäl att tro dem.
Men antagligen, visar det sig nu, är han inte sådär hemskt sjuk.
Nej, jag har inte själv läst undersökningarna av Breivik och skulle väl inte kunna göra mer än en måttligt precis lekmannabedömning av dem, misstänker jag. Men det finns andra som läst. Och när inte bara Mattas Gardell i en lysande text utan också en av Sveriges mest prominenta experter, Johan Cullberg, skriver att undersökningarna är direkt felaktiga och dessutom undermåligt utförda, så finns onekligen skäl att tro dem.
tisdagen den 6:e december 2011
Mannerheim igen
Idag svarar Mereta Mazzarella på min kritik av hennes text om Jörn Donners bok om Mannerheim. Ännu ej på nätet.
Svaret går ut på att eftersom alla redan känner till den vita terrorn så tycker hon inte att vare sig Donner eller hon själv behöver ta upp saken.
Vilket alltså är ungefär som att säga att eftersom alla känner till gulag, så kan man mycket väl skriva en trivselbiografi över Stalin utan att nämna den detaljen. Eller, för att ta en ännu bättre liknelse, Mladic utan att nämna Srebrenica.
Vilket jag tycker är direkt dumt, för att inte säga anstötligt.
Hon bekräftar alltså också min misstanke att inte heller Donner behandlar krigsförbrytelserna och indirekt att hon själv helt enkelt skrivit ett följsamt referat, vilket, ska väl sägas, är rätt vanligt på kultursidorna.
Svaret går ut på att eftersom alla redan känner till den vita terrorn så tycker hon inte att vare sig Donner eller hon själv behöver ta upp saken.
Vilket alltså är ungefär som att säga att eftersom alla känner till gulag, så kan man mycket väl skriva en trivselbiografi över Stalin utan att nämna den detaljen. Eller, för att ta en ännu bättre liknelse, Mladic utan att nämna Srebrenica.
Vilket jag tycker är direkt dumt, för att inte säga anstötligt.
Hon bekräftar alltså också min misstanke att inte heller Donner behandlar krigsförbrytelserna och indirekt att hon själv helt enkelt skrivit ett följsamt referat, vilket, ska väl sägas, är rätt vanligt på kultursidorna.
måndagen den 5:e december 2011
Slaktaren Mannerheim
Idag trycker Sydsvenskan, lite senkommet, en notis där jag har synpunkter på en recension. Jag brukar sällan lägga mig i recensioner, särskilt om jag inte läst boken det gäller, men det här var så anmärkningsvärt att det banne mig ändå måste sägas.
Sydis har inte lagt den på nätet (ännu), så jag lägger ut den är också i en något längre version.
Kan man skriva om Stalin utan att prata om Gulag? Om Franco utan att ta upp de tiotusentals republikaner som avrättades utan rättegång, de hundratusentals som drevs i exil eller sattes i koncentrationsläger?
Antagligen inte.
Men när Sydsvenskans Merete Mazzarella recenserar Jörn Donners bok om Gustaf Mannerheim (30 november), ja då är det enda som finns att säga om den vita terror som Mannerheims styrkor bedrev att han "samlade ihop den vita armé som nedkämpade det röda upproret".
I själva verket blev detta "nedkämpande" snart en slakt, en klasshämnd, på de röda. 10 000 krigsfångar avrättades efter summariska rättegångar eller sköts "under flyktförsök", som omskrivningen för att inte ha någon rättegång alls hette. Ännu fler tynade bort i fångläger, vars syfte verkar ha varit att låta som många som möjligt gå under.
De hade, med Mannerheims egna ord, gjort sig "skyldiga till högförräderi och uppror, straffet för detta är döden”.
Detta sker inte i främst stridens hetta och kaos, utan framförallt EFTER att kriget redan är vunnet, mot redan besegrade fiender.
Idag hade vi, får man hoppas, haft en cell i Haag redo för den gode marskalken.
Jag vet inte i vad mån Donners bok behandlar krigsförbrytelserna eller hur det görs. Men det spelar inte så stor roll. Antingen skriver Donner på ett vettigt sätt om detta, men Mazzarella förbigår det. Eller så gör han det inte, och då är det en skandal, som Mazzarella rimligen borde göra oss uppmärksamma på.
Men nu blir det som det blir: Mannerheim skrivs fram som en lite knepig gammaldags machosoldat. Men inte som den massmördare och krigsförbrytare han var.
Det är historieförfalskning genom tyst utelämnande.
Ni kan läsa andra, mer, ska vi säga, uttömmande texter här. Och här.
Sydis har inte lagt den på nätet (ännu), så jag lägger ut den är också i en något längre version.
Kan man skriva om Stalin utan att prata om Gulag? Om Franco utan att ta upp de tiotusentals republikaner som avrättades utan rättegång, de hundratusentals som drevs i exil eller sattes i koncentrationsläger?
Antagligen inte.
Men när Sydsvenskans Merete Mazzarella recenserar Jörn Donners bok om Gustaf Mannerheim (30 november), ja då är det enda som finns att säga om den vita terror som Mannerheims styrkor bedrev att han "samlade ihop den vita armé som nedkämpade det röda upproret".
I själva verket blev detta "nedkämpande" snart en slakt, en klasshämnd, på de röda. 10 000 krigsfångar avrättades efter summariska rättegångar eller sköts "under flyktförsök", som omskrivningen för att inte ha någon rättegång alls hette. Ännu fler tynade bort i fångläger, vars syfte verkar ha varit att låta som många som möjligt gå under.
De hade, med Mannerheims egna ord, gjort sig "skyldiga till högförräderi och uppror, straffet för detta är döden”.
Detta sker inte i främst stridens hetta och kaos, utan framförallt EFTER att kriget redan är vunnet, mot redan besegrade fiender.
Idag hade vi, får man hoppas, haft en cell i Haag redo för den gode marskalken.
Jag vet inte i vad mån Donners bok behandlar krigsförbrytelserna eller hur det görs. Men det spelar inte så stor roll. Antingen skriver Donner på ett vettigt sätt om detta, men Mazzarella förbigår det. Eller så gör han det inte, och då är det en skandal, som Mazzarella rimligen borde göra oss uppmärksamma på.
Men nu blir det som det blir: Mannerheim skrivs fram som en lite knepig gammaldags machosoldat. Men inte som den massmördare och krigsförbrytare han var.
Det är historieförfalskning genom tyst utelämnande.
Ni kan läsa andra, mer, ska vi säga, uttömmande texter här. Och här.
fredagen den 2:e december 2011
MP-dörrmattan
Idag skriver jag i Efter Arbetet om hur Miljöpartiet lägger sig platt för Moderaterna i migrationspolitiken.
torsdagen den 1:e december 2011
Sjuka bävrar
Äntligen verkar en återställare av sjukförsäkringen för oss egenföretagare vara på gång. Det ska bli möjligt att välja en karensdag, istället för som idag minst sju. Man betalar lite högre sociala avgifter, men kan i gengäld vara sjukskriven när man är sjuk.
Så var det fram till förra sommaren, då regeringen införde sex nya karensdagar.
Av alla de dumheter som alliansregeringen hittat på är det denna som drabbat mig personligen värst. Plötsligt blev det omöjligt att vara sjukskriven för kortare grejer, som till exempel den luftrörs-ja vad det nu är, som jag dragits med en tid nu.
Det är möjlig att det krasst ekonomiskt lönat sig för mig att få lite lägre sociala avgifter i utbyte mot längre karens, men jag hatar den mentala pressen det innebär att veta att man inte kan vara sjuk när man är sjuk.
Sen begriper jag inte varför det ska ta mer än ett år att genomföra. Herregud, vi har ju haft systemet tidigare, bara att återinföra, eller?
Så var det fram till förra sommaren, då regeringen införde sex nya karensdagar.
Av alla de dumheter som alliansregeringen hittat på är det denna som drabbat mig personligen värst. Plötsligt blev det omöjligt att vara sjukskriven för kortare grejer, som till exempel den luftrörs-ja vad det nu är, som jag dragits med en tid nu.
Det är möjlig att det krasst ekonomiskt lönat sig för mig att få lite lägre sociala avgifter i utbyte mot längre karens, men jag hatar den mentala pressen det innebär att veta att man inte kan vara sjuk när man är sjuk.
Sen begriper jag inte varför det ska ta mer än ett år att genomföra. Herregud, vi har ju haft systemet tidigare, bara att återinföra, eller?
Lära för näringslivet
"Det är en skola där man lär sig för livet".
Så säger Ulf G Ryder, styrelseledamot i Lundsberg.
Ja, det var väl det man var rädd för.
Så säger Ulf G Ryder, styrelseledamot i Lundsberg.
Ja, det var väl det man var rädd för.
Kuppen?
De här ryktena har jag hört från skilda håll en tid och inte vetat vad jag ska tro om. Det snackas ju alltid en massa. Men även om Ab inte alltid varit den mest trovärdiga tidningen under Juholtdrevet, så får man väl nu tills vidare utgå ifrån att det faktiskt är sant, eller i alla fall att tidningen har bra källor – om än anonyma. Och kanske föga förvånande i ett parti där det verkar som om alla slåss om ratten medan skutan sjunker.
Väntar på att andra medier ska undersöka saken eller att AB lyckas vaska fram öppna källor, så vi får en bekräftelse.
Väntar på att andra medier ska undersöka saken eller att AB lyckas vaska fram öppna källor, så vi får en bekräftelse.
Skörda storm
Vill du se rasister? Åk till en byggbarack. Och nu har Ilmar Reepalu peppat dem också. I alla fall om man får tro Sydsvenskans reportage om S och SD i söndags.
Och visst är det tragiskt att till och med en ombudsman på Byggnads – som borde vara skolad i antirasism – håller med om att tillfälliga medborgarskap är en finfin idé.
Men ett mer förutsägbart reportage får man leta efter: här stryks fördomarna om den främlingsfientliga arbetarklassen medhårs. De passar borgerligheten som hand i handske. Fienden är alltid de okunniga jobbarna, de som inte är som vi. Trots att 94 procent av de LO-anslutna inte röstade brunt. Men framförallt slipper man diskutera den antimuslimska våg som dragit in via borgerliga pennor, moderata och folkpartistiska utspel om språktest, slöjförbud, och svenskkontrakt.
Vad sägs om ett liten rassepejling i kontorsmiljö nästa gång? För att nu dra till med en egen fördom.
Men den viktiga lärdomen är en annan: opinioner finns, javisst, men framförallt skapas de. När en uppburen politiker som Reepalu kopplar invandrare till brottslighet händer två saker. Det blir ett samtalsämne, hamnar längre fram i medvetandet. Folk som aldrig brytt sig så värst tvingas ta ställning. Frågan politiseras.
Och eftersom man nu fått mandat uppifrån ligger det närmare till hands att lufta sina egna fördomar – Reepalu tycker ju så, då kan det inte vara skamligt.
Publicerad i Efter Arbetet
Och visst är det tragiskt att till och med en ombudsman på Byggnads – som borde vara skolad i antirasism – håller med om att tillfälliga medborgarskap är en finfin idé.
Men ett mer förutsägbart reportage får man leta efter: här stryks fördomarna om den främlingsfientliga arbetarklassen medhårs. De passar borgerligheten som hand i handske. Fienden är alltid de okunniga jobbarna, de som inte är som vi. Trots att 94 procent av de LO-anslutna inte röstade brunt. Men framförallt slipper man diskutera den antimuslimska våg som dragit in via borgerliga pennor, moderata och folkpartistiska utspel om språktest, slöjförbud, och svenskkontrakt.
Vad sägs om ett liten rassepejling i kontorsmiljö nästa gång? För att nu dra till med en egen fördom.
Men den viktiga lärdomen är en annan: opinioner finns, javisst, men framförallt skapas de. När en uppburen politiker som Reepalu kopplar invandrare till brottslighet händer två saker. Det blir ett samtalsämne, hamnar längre fram i medvetandet. Folk som aldrig brytt sig så värst tvingas ta ställning. Frågan politiseras.
Och eftersom man nu fått mandat uppifrån ligger det närmare till hands att lufta sina egna fördomar – Reepalu tycker ju så, då kan det inte vara skamligt.
Publicerad i Efter Arbetet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
