Tragiskt

23,9 procent.
Det är orsaken till att Håkan Juholt avsattes av sitt parti.
Så mycket fick Socialdemokraterna i den senaste opinionsmätning, ett bottenrekord bland många den här hösten, och det skarpa krut som givit de interna attackerna mot honom – dirigerade så vitt jag förstår av personer som under Sahlin haft framträdande positioner, men som nu degraderats – sin kraft.
Att siffrorna inte vänt sedan de dramatiska veckorna i oktober, då hyresaffäen var het, är det enda som förändrats sedan då. Hade kurvan vänt uppåt sedan dess hade han antagligen kunnat sitta kvar.
För några ytterligare tabbar av dignitet från hans sida att tala om under dessa tre månader är svåra att hitta.
Jag hade väl önskat att partiet därför haft en större stolthet, att vågat insistera på att medierna inte utan verklig grund ska kunna avsätta en partiordförande.
Men någonstans finns det självklart en smärtgräns. Gör man bedömningen att Juholt inte kommer att kunna ta sig ur den nedåtgående spiralen av intensiv granskning av varenda ordval och interna ifrågasättande, och därpå vikande opinionssiffror, ja då får man kanske svälja stoltheten. Det finns ett val att vinna.
Det är inte svårt att förstå.
Men det känns lite tragiskt.