Visionären

Det sägs ibland att vänstern saknar visioner.
Det är inte sant.
Medan mossbelupna miljönissar och övervintrade statssocialister mal på med sina gamla idéer om att bygga järnvägar och vindkraftverk, anställa sjuksköterskor och lärare och ständigt fortbilda den stackars arbetarklassen ur arbetslöshetet finns fritänkande framtidsmän som är redo att pröva nya grepp.
I söndags fiskade socialdemokraten Luciano Astudillo (Dagens Nyheter 8 januari) ur botten på den borgerliga verktygslådan fram ett nytt superbidrag som skulle göra hundpassningsavdragets moder Maud Olofsson grön av avund.
För att blir av med svartjobben och knäcka arbetslösheten vill han att staten subventionerar allehanda tjänster från cykelreparationer och hårklippning till IT-installationer och pedikyr.
På så vis kommer man runt problemet med att arbete är så förbannat dyrt i kollektivavtalens förlovade land.
Det är storslaget. Man ser framför sig hur ett skattefinansierat låglönelandskap breder ut sig, där enkla servicejobb elegant ställs till den övre medelklassens förfogande till reducerat pris. En klass av tjänsteandar får jobb, de välbeställda får råd med kroppsvård. Lite som i USA, fast med statlig hjälp att gå runt de uppskruvade lönenivåerna.
Allt medan den offentliga sektorn spar och gnetar för att betala kalaset.
Låt oss kalla det bidragslinjen.

Publicerad i Aftonbladet