onsdagen den 29:e februari 2012
Metodproblem
Idag skriver jag en liten bit om Demos undersökning av SD-sympatisörer, som de presenterar här.
fredagen den 24:e februari 2012
torsdagen den 16:e februari 2012
onsdagen den 15:e februari 2012
Rothsteins rally
Idag skriver jag om Bo Rothsteins DN-artikel i Efter Arbetet.
Även Karin Olsson skriver bra om samma sak.
Även Karin Olsson skriver bra om samma sak.
fredagen den 10:e februari 2012
Mardrömmarna om Malmö
Idag skriver jag lite längre i Efter Arbetet om morden i Malmö, medierna och misären.
söndagen den 5:e februari 2012
Malmömorden
En snutt i AB idag, ännu ej på nätet:
Det finns ett enormt tryck på att berätta om morden här i Malmö,
nu fem på sex veckor. Och samtidigt en skriande brist på information.
Glappet fylls med spekulationer och käpphästar. Kommunen
tar inte sitt ansvar, säger regeringen. Regeringen måste skärpa lagarna,
säger kommunen. Det är klassklyftorna, säger vänstern. De slappa lagarna, säger högern.
Nej, invandrarna, säger invandrarhatarna. Vi måste få avlyssna, säger polisen. Låt oss stå enade
mot våldet, säger alla de som inte vet vart de ska rikta sitt engagemang.
Jag tror man ska hålla huvudet kallt. Det är ingen allmän brottseller mordexplosion vi ser. Sverige
har färre mord nu än för 20 år sedan och skjutvapen används inte oftare. Däremot har kriminella
uppgörelser med dödligt våld blivit vanligare. Här används ofta skjutvapen.
Så kanske, nu spekulerar jag, är enkel tillgång till vapen en orsak till några av morden.
Inget tyder dock på att hårdare straff skulle avskräcka. Polisen har inte visat att avlyssning hjälper,
bara påstått det. Att minskade klassklyftor ger färre mord finns det mycket som talar för –
även om alltså Sverige visar att morden kan bli färre även när klyftorna vidgas.
Men inget av detta löser situationen i Malmö här och nu, utan får i bästa fall effekt om fem, tio år.
Det är därför inte mycket annat att göra, än det som redan görs: man sätter in så stora polisresurser
man kan för att lösa morden och kartlägga orsakerna. När det är gjort kan vi föra den stora kriminalpolitiska
debatten. Så slipper vi panikbeslut.
Det finns ett enormt tryck på att berätta om morden här i Malmö,
nu fem på sex veckor. Och samtidigt en skriande brist på information.
Glappet fylls med spekulationer och käpphästar. Kommunen
tar inte sitt ansvar, säger regeringen. Regeringen måste skärpa lagarna,
säger kommunen. Det är klassklyftorna, säger vänstern. De slappa lagarna, säger högern.
Nej, invandrarna, säger invandrarhatarna. Vi måste få avlyssna, säger polisen. Låt oss stå enade
mot våldet, säger alla de som inte vet vart de ska rikta sitt engagemang.
Jag tror man ska hålla huvudet kallt. Det är ingen allmän brottseller mordexplosion vi ser. Sverige
har färre mord nu än för 20 år sedan och skjutvapen används inte oftare. Däremot har kriminella
uppgörelser med dödligt våld blivit vanligare. Här används ofta skjutvapen.
Så kanske, nu spekulerar jag, är enkel tillgång till vapen en orsak till några av morden.
Inget tyder dock på att hårdare straff skulle avskräcka. Polisen har inte visat att avlyssning hjälper,
bara påstått det. Att minskade klassklyftor ger färre mord finns det mycket som talar för –
även om alltså Sverige visar att morden kan bli färre även när klyftorna vidgas.
Men inget av detta löser situationen i Malmö här och nu, utan får i bästa fall effekt om fem, tio år.
Det är därför inte mycket annat att göra, än det som redan görs: man sätter in så stora polisresurser
man kan för att lösa morden och kartlägga orsakerna. När det är gjort kan vi föra den stora kriminalpolitiska
debatten. Så slipper vi panikbeslut.
lördagen den 4:e februari 2012
torsdagen den 2:e februari 2012
Muslimhets-sällskapet
Idag skriver jag om hur högerpopulisterna tar ännu ett kliv in i Malmö och Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)