Petter Larsson

Muslimhets-sällskapet

2012-02-02T09:33:00.002+01:00

Idag skriver jag om hur högerpopulisterna tar ännu ett kliv in i Malmö och Sverige.

Blodtörstens apostlar

2012-01-30T21:45:00.000+01:00

Mörkermännen

2012-01-28T10:14:00.002+01:00

Dagens läsning är Niklas Orrenius reportage om KD. Två av snubbarna han intervjuar hör uppenbarligen inte hemma hos KD, utan snarare hos SD eller ND.

Nu vill vi höra vad partiledningen lokalt, i distriktet och på riksnivå har att säga om deras åsikter. Kan de fortsatt vara medlemmar?

Uppättelse

2012-01-28T09:48:00.001+01:00

En kort bit i Sydis om domarna efter Köpenhamn.

Uppdrag: jobben

2012-01-26T21:32:00.002+01:00

Nu har jag författat en något längre kommentar till utnämningen av Löfven, i Efter Arbetet.

Strid till höger, öppet åt vänster

2012-01-26T09:08:00.003+01:00

Stefan Löfvén. Ja, det är såklart ett slag i ansiktet på "det nya arbetarepartiet". Kolla här: vi har en metallbas. Slå det om ni kan.
Och här finns antagligen den största väljarvinsterna att göra. Löfvén borde rimligen attrahera många av dem som gått till moderaterna och de betydligt färre som gått till sverigedemokraterna.
Han har alla möjligheter att bryta med nidbilden av socialdemokratrna som "bidragsparti".

Värre är det med radikalerna, miljökämparna och kvinnorna. Är det något metall gjort sig ökänt för under Löfvéns tid, så är det att försöka stoppa lönesatsningar på kvinnliga låglöneyrken. Han har också tagit strid för kärnkraft, bortre parentes i a-kassan, EMU och accepterat jobbskatteavdragen.

Öppet mål för Vänsterpartiet att plocka hem väljare om ni frågar mig.

Tragiskt

2012-01-21T17:13:00.003+01:00

23,9 procent.
Det är orsaken till att Håkan Juholt avsattes av sitt parti.
Så mycket fick Socialdemokraterna i den senaste opinionsmätning, ett bottenrekord bland många den här hösten, och det skarpa krut som givit de interna attackerna mot honom – dirigerade så vitt jag förstår av personer som under Sahlin haft framträdande positioner, men som nu degraderats – sin kraft.
Att siffrorna inte vänt sedan de dramatiska veckorna i oktober, då hyresaffäen var het, är det enda som förändrats sedan då. Hade kurvan vänt uppåt sedan dess hade han antagligen kunnat sitta kvar.
För några ytterligare tabbar av dignitet från hans sida att tala om under dessa tre månader är svåra att hitta.
Jag hade väl önskat att partiet därför haft en större stolthet, att vågat insistera på att medierna inte utan verklig grund ska kunna avsätta en partiordförande.
Men någonstans finns det självklart en smärtgräns. Gör man bedömningen att Juholt inte kommer att kunna ta sig ur den nedåtgående spiralen av intensiv granskning av varenda ordval och interna ifrågasättande, och därpå vikande opinionssiffror, ja då får man kanske svälja stoltheten. Det finns ett val att vinna.
Det är inte svårt att förstå.
Men det känns lite tragiskt.

Straffmiss och skolburka

2012-01-19T10:10:00.004+01:00

Två korta, snabbkommentarer i Efter Arbetet.

Sjöstedt vs Lööf och burka i skolan.

Mafioson

2012-01-17T17:38:00.000+01:00

Idag recenserar jag biografin över Mille Markovic i AB.

Rätt svar på fel problem

2012-01-16T09:17:00.001+01:00

Om inte euroländerna är med, så kör vi själva. Det är det senaste budet i frågan om den så kallade tobinskatten från Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Skatten har seglat upp som viktig beståndsdel när euroländerna nu förhandlar om den nya pakt, som man hoppas ska kunna milda eurokrisen och förebygga nya.
Och visst är tobinskatten en lysande idé: en minimal skatt på finanstransaktioner för att förhindra den allra snabbaste, automatiserade spekulationen, som dessutom kan ge miljarder i inkomster till staterna och/eller EU.
Däremot är det, som den tyska journalisten Ulrike Herrmann påpekat, faktiskt svårt att begripa vad den har med eurokrisen att göra. Krisen beror ju inte på spekulation, utan på att ingen vågar låna ut pengar till länder som Grekland och Italien, ett slags grundläggande förtroendeproblem.
Möjligen, verkligen möjligen, kan man kanske hoppas att tobinskatten, om den nu mot alla odds blir verklighet, kan fylla på staternas kassakistor, så att de har råd att stötta krisande länder, och att bara vetskapen om att det är på gång för framtiden skulle kunna lugna långivarna idag.
Men visst, om man nu kan få igenom en utmärkt idé under falska förespeglingar, så kanske det inte gör så mycket.

Publicerad i AB idag.

Visionären

2012-01-11T13:46:00.001+01:00

Det sägs ibland att vänstern saknar visioner.
Det är inte sant.
Medan mossbelupna miljönissar och övervintrade statssocialister mal på med sina gamla idéer om att bygga järnvägar och vindkraftverk, anställa sjuksköterskor och lärare och ständigt fortbilda den stackars arbetarklassen ur arbetslöshetet finns fritänkande framtidsmän som är redo att pröva nya grepp.
I söndags fiskade socialdemokraten Luciano Astudillo (Dagens Nyheter 8 januari) ur botten på den borgerliga verktygslådan fram ett nytt superbidrag som skulle göra hundpassningsavdragets moder Maud Olofsson grön av avund.
För att blir av med svartjobben och knäcka arbetslösheten vill han att staten subventionerar allehanda tjänster från cykelreparationer och hårklippning till IT-installationer och pedikyr.
På så vis kommer man runt problemet med att arbete är så förbannat dyrt i kollektivavtalens förlovade land.
Det är storslaget. Man ser framför sig hur ett skattefinansierat låglönelandskap breder ut sig, där enkla servicejobb elegant ställs till den övre medelklassens förfogande till reducerat pris. En klass av tjänsteandar får jobb, de välbeställda får råd med kroppsvård. Lite som i USA, fast med statlig hjälp att gå runt de uppskruvade lönenivåerna.
Allt medan den offentliga sektorn spar och gnetar för att betala kalaset.
Låt oss kalla det bidragslinjen.

Publicerad i Aftonbladet

Jaha

2012-01-05T14:10:00.003+01:00

Det här är tydligen det stora samtalsämnet just nu. Men inte visste väl jag att Bengt Ohlsson var vänster.

Huvet kallt

2012-01-05T10:25:00.005+01:00

Ja, herregud, det skrivs mycket snömos om morden i Malmö just nu. Bara att öppna valfri tidning.
De där texterna fyller mer funktionen att visa att tidningen bryr sig, än att säga något vettigt. Det är i och för sig inte oviktigt, men väldigt otillfredsställande.
Annat är galet alarmistiskt.

Men den här artikeln på Expressens ledarsida är riktigt bra. Huvet kallt.

Min egen kommentar tills vidare är att det är bra magstarkt när folk och tidningar som i många år drivit på för ökade klassklyftor – ja de uttrycker det ju aldrig så, men de är effekten – nu är mäkta oroande av kriminaliteten.

Så här ser det ju ut (bilden tagen ur Wilkinsons och Picketts Jämlikhetsanden):

Och nej, det är inte fattigdom, det är ojämlikhet det handlar om. Se här.

Restprodukter 2011

2012-01-04T10:35:00.002+01:00

Så vitt jag förstår så har AB kultur lagt ut ett gäng överblivna bokrecensioner på nätet, sådana som inte fått rum i papperstidningen under året. Kul!

Däribland min recension av Tim Jacksons tillväxtkritik och av Pål Steigans bok "En gång skall jorden bliva vår".

Eskil Erlandsson: fyra minkpälsar

2012-01-04T09:09:00.001+01:00

Sista ministerbetyget för i år.

Lena Adelsohn Liljeroth: 2 samhällstidskrifter

2012-01-03T20:25:00.001+01:00

Idag får kulturministern sina varma.

Carl Bildt: 1 oljefat

2012-01-02T08:57:00.001+01:00

Och idag är det Carl Bildt som får sin rakning.

Jan Björklund: 5 pekpinnar

2012-01-01T12:25:00.000+01:00

Idag får Björklund sitt lilla diplom.

Fredrik den tyste

2011-12-31T10:15:00.002+01:00

Nu har Aftonbladet fått ut mina minister-omdömen på nätet!
Idag: Fredrik Reinfeldt.

Birgitta Ohlsson: 4 euro och 1 biljett

2011-12-30T09:16:00.001+01:00

Och så har ännu en minister fått sitt betyg i AB.

Birgitta Ohlsson är dubbelminister: EU och demokrati. Ja, ni skrattar kanske redan åt motsättningen. Men Ohlsson gör inga försök till spagat. Hon väljer alltid EU-stolen, kanske därför att hon tror att det är samma sak som demokrati.
Visst, ibland går det ihop, som när hon i våras gick ut hårt mot de danska gränskontrollerna. Att hennes egen riksdagsgrupp sedan inte insåg vikten av att låta EU-kommissionen ha veto mot långvariga kontroller, är en annan sak.
Men när EU:s mäktiga i praktiken förbjuder den grekiska folkomröstningen och ersätter både Greklands och Italiens regering med egna ståthållare, är Ohlssons enda synpunkt att det är viktigt att nedskärningsprogrammen genomförs till punkt och pricka. Och när Merkel och Sarkozy vill låta förhandsgranska staternas budgetar – så att ingen bångstyrig folkvald församling får för sig att lägga alltför många miljarder på, säg, järnväg och skola – då vill hon genast med i pakten. Bakbind de löjliga nationalstaterna!
För EU-arbetet får hon fyra euro i respengar, för demokratijobbet, en enkel biljett till Syntagmatorget i Aten.

4 punkter

2011-12-30T09:12:00.001+01:00

Idag skriver jag i HD om de goda förutsättningarna för en antirasistisk offensiv.

Rör inte biståndet!

2011-12-29T11:12:00.002+01:00

Idag skriver jag i AB om hur förödande det vore att strypa biståndet till Etiopien, en ståndpunkt som nu blivit lite väl populär i samband med domen mot Schibbye och Persson.
Jag är smått skeptiskt mot att överhuvudtaget söka konfrontation med Etiopien, men min poäng här är att även om man gör det, så ska man inte använda biståndet.

Maria Larsson: 1 kissblöja

2011-12-29T10:27:00.002+01:00

Dagens ministerbetyg i AB (ej på nätet).

En barnminister ska slåss för barnen, en äldreminister för de gamla. Och vilken som helst kristdemokrat för båda grupperna. Inte mot dem.
Men barnminister Maria Larsson gav med en nästan moderat iskyla de vanvårdade fosterbarnen kalla handen. En liten ceremoni, javisst, men inga pengar. Och det i ett läge där den statliga utredningen redan höjt förväntningarna på skadestånd till kokpunkten. Först när hon stod inför ett nederlag i riksdagen öppnade hon plånboken.
Två månder senare exploderade Caremaskandalen och Larsson fick en ny chans att visa lite närvärme, då som äldreminister, när mediestormen var på väg att blåsa månglarna ur vården. ”Jag vill verkligen uppmana till civilkurage hos all personal”, sa Larsson. Vinsthungripa riskkapitalister? Nej nej, problemet är alla fega undersköterskor som är för rädda om sina jobb.
Kanske är hon bara ett offerlamm, som skickas fram för att skydda socialminister Göran Hägglund från de svåra frågorna. Men aldrig har väl en minister skadat sitt eget parti så mycket som hon.
För besväret får hon ett styck noga vägd kissblöja.

Tobias Billström: 2 uppehållstillstånd

2011-12-28T11:12:00.006+01:00

Jag har nu inlett min miniserie i AB (ännu ej på nätet) där jag utvärderar och betygssätter några utvalda ministrars insatser. Först ut är Tobias Bllström.

In med produktiva arbetare, ut med kostsamma flyktingar. Så lyder migrationsminister Tobias Billströms uppdrag. I sak går det framåt. Anhöriginvandringen har strypts, massutvisningarna fortsätter. Till och med vård till papperslösa vård har Billström lyckats förhala.
Däremot kommer ännu inte så många arbetskraftsinvandrare, i år ca 13 000, mest bärplockare. Men redan duggar reportagen om slavlöner tätt.
Att betyget bara blir två permanenta uppehållstillstånd beror på de mindre smickrande utåtriktade insatserna. Billströms unika förmåga att ståndaktigt upprepa inlärda fraser – rekordet slogs i januari, då han 19 gånger på 3 minuter och 27 sekunder sa att han inte kommenterar Wikileaks uppgifter om hur han och Carl Bildt pratat skit om irakier – har inte haft avsedd medial effekt.
Och inte blev det bättre när han bytte taktik och kommenterade Ganna-fallet med att vi inte har råd att ge sjuka tanter uppehållstillstånd eftersom de inte arbetar och dessutom drar en massa medicinkostnader. Där fick hjärtlösheten sin affischpojke 2011.

Inte så dumt

2011-12-23T10:33:00.002+01:00

Dagens (man ska ju inte ta i ) intressantaste läsning är Andreas Berghs debattinlägg i Dagens Nyheter idag.
Dilemmat med varor blir allt billigare i förhållande till arbetet är välkänt sedan länge. Jag har försökt lyfta detta då och då med olika vänsterpolitiker, som för det mesta håller med, men som ändå säger att de inte har någon långsiktig plan för hur man ska hantera det skattemässigt.

Det finns ytterligare en dimension i det Bergh skriver om, och det är den ekologiska. Varuproduktion är överlag mer kostsam än klimatsynpunkt än tjänsteproduktion. Jag kan därför tänka mig att man trots allt ska ha en differentierad moms (det har vi delvis redan) som gör just varor dyrare än tjänster.

Den risk jag kan se med Bergs förslag är dels det han själv tar upp, dvs att momsen är en mycket orättvis skatt, där fattiga betalar som rika, dels att vi riskerar att skapa låglönesektorer (ännu mer än idag), där låga löner så att säga vägs upp av låg skatt. Jag kan heller inte tänka mig att, som Bergh, föreslprm skippa den ststaliga inkomsskatten, eftersom den är fördelningspolitiskt motiverad

Men på det stora hela håller jag ändå med: på något sätt bör varor bli dyrare i förhållande till arbete.

Så går det till när främlingsfientligheten görs rumsren

2011-12-21T13:00:00.001+01:00

Invandrares brottslighet kan inte viftas bort. Vi har en massinvandring. Sverige är ett av de länder som som tar emot flest flyktingar i världen. Det kostar oss multum. Men ansvariga politiker vågar inte tala om problemen, det är till exempel tabu att nämna invandrarnas kvinnofientlighet.
Ni har antagligen hört det förut på nån SD-sajt. Men nu är det statsvetaren Andreas Johansson Heinö, känd från Timbro, och Neo-redaktören Paulina Neuding, som tar till orda på bästa debattplats (Dagens Nyheter 20 december).
Att – som de gör, eller låtsas göra – kritisera integrationsminister Erik Ullenhags hemsida om främlingsfientliga myter är enkelt. Den hade i sina stycken kunnat vara skriven av en välmenande gymnasist.
Men brottslighet? En pyttig överrepresentation, rimligen förklarad av sociala omständigheter. Massinvandring? Snarare massutvisning. Mest i världen? Nej, en rännil, jämfört med Pakistan, Chad, Jordanien, Kenya eller Guinea. Dyrt? Sedan när mättes asylrätten i pengar? Och tabu? När de själva kan skriva om saken på DN-debatt?
Men framförallt: här är kritiken inte avsedd att bättra på de antirasistiska argumenten, utan bara ett sätt att klä SD-retoriken i liberal mantel.

En dålig deal

2011-12-17T10:00:00.003+01:00

Jag har skrivit om det förut, men Anders Lindberg gör det utmärkt bra i bladet idag.

Fuskministern- i bladet

2011-12-16T13:19:00.000+01:00

Bu ligger texten om Ulf Kristersson ute på AB:s hemsida.

Fuskministern

2011-12-15T15:42:00.002+01:00

Trogna läsare av denna blogg har säkerligen suttit som på nålar i vänstan på min kommentar till socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons drapa i DN idag.
Ni får bärga er till imorgon, då ni kan läsa den i Aftonbladet.
Men en sak kan jag säga: det är med politisk statstik som med konspirationsteorier: lätta att haspla ur sig, tidskrävande att motbevisa. Nån stackars jävel (jag) får sitta och ringa i timmar till olika myndigheter för att kolla om det stämmer. Vilket det i det här fallet ibland inte gör.
Eller så här: det är väl inga raka lögner, mer att Kristersson gör höna av fjädrar som det passar honom.

Svärmorsdrömmen

2011-12-14T09:57:00.001+01:00

Idag skriver jag i Efter Arbetet om varför Jonas Sjöstedt kan lyfta Vänsterpartiet.

Svensk terror

2011-12-10T09:28:00.002+01:00

Och så skriver jag i Efter Arbetet om nazimarschen i Stockholm idag.

Snilledille

2011-12-10T09:26:00.001+01:00

En bit i dagens Ab, ännu ej på nätet.

Sänk a-kassan så sänker ni arbetslösheten! Det tvingar folk att söka jobb under deras kvalifikationer. En revisor idag tar ju kanske hellre a-kassa än jobbar som ekonomiassistent.
Det påstod ekonomipristagaren Thomas J Sargent i torsdagens Rapport.
Så fick Anders Borg hösta in beröm för regeringens a-kassesänkning.
Och visst ser det logiskt ut på pappret. Sänkt a-kassa kan naturligtvis pressa folk att söka fler illa betalda jobb. Man måste ju äta.
Men det finns numera en del svensk empirisk forskning som tyder på att det inte spelar så stor roll hur många jobb man söker (Bolinder 2006; Milton 1998). Avgörande är istället tillgången till jobb.
Men det som får mig att riktigt undra om Sargent verkligen är bekant med den svenska arbetsmarknaden är hans exempel. Maximal a-kassa är ju idag 14 960 kr före skatt. Mycket få yrken har så låga ingångslöner. Ja, ett 18-årigt cafébiträde kan ligga på 14 000, men så fort vi börjar prata om vårdbiträden och personliga assistenter är vi uppe på över 16000. Och hur många nybakta cafébiträden till behöver vi?
Enligt fackförbundet Unionen ska Sargents påhittade ekonomiassistent i verkligheten tjäna mellan 22 600 och 27 900, främst beroendet på kvalifikationer. En ”överkvalificerad” revisor bör alltså utan vidare hamna i det övre skiktet.
Skulle, alltså, vår käre revisor hellre rulla tummarna på arbetsförmedlingen för a-kassa, än att ta det där assistentjobbet för 11-12 000 mer?
Det ska man nog vara nobelpristagare för att tro.

Storebror smyger tillbaka

2011-12-09T12:17:00.002+01:00

Idag har jag en bit om FRA i Aftonbladet, de har såsat på nätet, så jag lägger ut den här också.

Säpo och polisen ska få läsa din epost och lyssna på dina telefonsamtal. De är innebörden av det förslag från justitiedepartementet som gick på remiss igår, där man anser att att rätten att begära signalspaning från FRA ska utvidgas.
De skriver det naturligtvis inte rakt ut, men eftersom signalspaning går till så att man trålar efter sökord i de elektroniska haven, så kommer miljoner vanliga svenskars kommunikation att genomletas på jakt efter misstänkta begrepp.
Det var så här regeringen vill ha det redan 2008. Den gången gick man bet. FRA-debatten kom som en blixt från klar himmel. Snart sagt alla politiska partier hade i åratal underskattat den kraft som fanns i integritetsfrågor, där en växande folklig opinion – inte minst inom den nya internetgenerationen – börjat värja sig mot den typ av statlig övervakning som politikerna sedan Kalla Krigets dagar tagit för given att vi skulle acceptera. Och när några borgerliga politiker lämnade rollen som passiva knapptryckare och tog strid för något det trodde på, tvingades regeringen kompromissa: lite bättre integritetsskydd, och bara ett fåtal aktörer – försvaret, regeringen, regeringskansliet – skulle ha rätt att beställa signalspaning.
Men skam den som ger sig. Det är bara att vänta till himlen klarnat och partipiskorna gjort sitt jobb. Några utredningar och några år senare är man nu tillbaka på ruta ett: polisiär massövervakning.

Galenpannan?

2011-12-07T08:53:00.005+01:00

Min första reaktion på uppgiften att Anders Breivik skulle vara psykisk sjuk var att det spelar mindre roll för den politiska förståelsen av hans dåd. Också sjuka människor samspelar ofta med samhället, hämtar idéer och riktning för sina handlingar hos andra. Sjukdom friskriver därför inte alla dem som bidragit till att piska fram hatet mot muslimer.

Men antagligen, visar det sig nu, är han inte sådär hemskt sjuk.
Nej, jag har inte själv läst undersökningarna av Breivik och skulle väl inte kunna göra mer än en måttligt precis lekmannabedömning av dem, misstänker jag. Men det finns andra som läst. Och när inte bara Mattas Gardell i en lysande text utan också en av Sveriges mest prominenta experter, Johan Cullberg, skriver att undersökningarna är direkt felaktiga och dessutom undermåligt utförda, så finns onekligen skäl att tro dem.

Mannerheim igen

2011-12-06T09:14:00.004+01:00

Idag svarar Mereta Mazzarella på min kritik av hennes text om Jörn Donners bok om Mannerheim. Ännu ej på nätet.

Svaret går ut på att eftersom alla redan känner till den vita terrorn så tycker hon inte att vare sig Donner eller hon själv behöver ta upp saken.

Vilket alltså är ungefär som att säga att eftersom alla känner till gulag, så kan man mycket väl skriva en trivselbiografi över Stalin utan att nämna den detaljen. Eller, för att ta en ännu bättre liknelse, Mladic utan att nämna Srebrenica.

Vilket jag tycker är direkt dumt, för att inte säga anstötligt.

Hon bekräftar alltså också min misstanke att inte heller Donner behandlar krigsförbrytelserna och indirekt att hon själv helt enkelt skrivit ett följsamt referat, vilket, ska väl sägas, är rätt vanligt på kultursidorna.

Slaktaren Mannerheim

2011-12-05T08:38:00.004+01:00

Idag trycker Sydsvenskan, lite senkommet, en notis där jag har synpunkter på en recension. Jag brukar sällan lägga mig i recensioner, särskilt om jag inte läst boken det gäller, men det här var så anmärkningsvärt att det banne mig ändå måste sägas.
Sydis har inte lagt den på nätet (ännu), så jag lägger ut den är också i en något längre version.

Kan man skriva om Stalin utan att prata om Gulag? Om Franco utan att ta upp de tiotusentals republikaner som avrättades utan rättegång, de hundratusentals som drevs i exil eller sattes i koncentrationsläger?

Antagligen inte.

Men när Sydsvenskans Merete Mazzarella recenserar Jörn Donners bok om Gustaf Mannerheim (30 november), ja då är det enda som finns att säga om den vita terror som Mannerheims styrkor bedrev att han "samlade ihop den vita armé som nedkämpade det röda upproret".

I själva verket blev detta "nedkämpande" snart en slakt, en klasshämnd, på de röda. 10 000 krigsfångar avrättades efter summariska rättegångar eller sköts "under flyktförsök", som omskrivningen för att inte ha någon rättegång alls hette. Ännu fler tynade bort i fångläger, vars syfte verkar ha varit att låta som många som möjligt gå under.
De hade, med Mannerheims egna ord, gjort sig "skyldiga till högförräderi och uppror, straffet för detta är döden”.
Detta sker inte i främst stridens hetta och kaos, utan framförallt EFTER att kriget redan är vunnet, mot redan besegrade fiender.
Idag hade vi, får man hoppas, haft en cell i Haag redo för den gode marskalken.

Jag vet inte i vad mån Donners bok behandlar krigsförbrytelserna eller hur det görs. Men det spelar inte så stor roll. Antingen skriver Donner på ett vettigt sätt om detta, men Mazzarella förbigår det. Eller så gör han det inte, och då är det en skandal, som Mazzarella rimligen borde göra oss uppmärksamma på.

Men nu blir det som det blir: Mannerheim skrivs fram som en lite knepig gammaldags machosoldat. Men inte som den massmördare och krigsförbrytare han var.
Det är historieförfalskning genom tyst utelämnande.

Ni kan läsa andra, mer, ska vi säga, uttömmande texter här. Och här.

MP-dörrmattan

2011-12-02T10:35:00.001+01:00

Idag skriver jag i Efter Arbetet om hur Miljöpartiet lägger sig platt för Moderaterna i migrationspolitiken.

Sjuka bävrar

2011-12-01T09:47:00.002+01:00

Äntligen verkar en återställare av sjukförsäkringen för oss egenföretagare vara på gång. Det ska bli möjligt att välja en karensdag, istället för som idag minst sju. Man betalar lite högre sociala avgifter, men kan i gengäld vara sjukskriven när man är sjuk.
Så var det fram till förra sommaren, då regeringen införde sex nya karensdagar.
Av alla de dumheter som alliansregeringen hittat på är det denna som drabbat mig personligen värst. Plötsligt blev det omöjligt att vara sjukskriven för kortare grejer, som till exempel den luftrörs-ja vad det nu är, som jag dragits med en tid nu.
Det är möjlig att det krasst ekonomiskt lönat sig för mig att få lite lägre sociala avgifter i utbyte mot längre karens, men jag hatar den mentala pressen det innebär att veta att man inte kan vara sjuk när man är sjuk.

Sen begriper jag inte varför det ska ta mer än ett år att genomföra. Herregud, vi har ju haft systemet tidigare, bara att återinföra, eller?

Lära för näringslivet

2011-12-01T08:51:00.002+01:00

"Det är en skola där man lär sig för livet".

Så säger Ulf G Ryder, styrelseledamot i Lundsberg.

Ja, det var väl det man var rädd för.

Kuppen?

2011-12-01T08:45:00.002+01:00

De här ryktena har jag hört från skilda håll en tid och inte vetat vad jag ska tro om. Det snackas ju alltid en massa. Men även om Ab inte alltid varit den mest trovärdiga tidningen under Juholtdrevet, så får man väl nu tills vidare utgå ifrån att det faktiskt är sant, eller i alla fall att tidningen har bra källor – om än anonyma. Och kanske föga förvånande i ett parti där det verkar som om alla slåss om ratten medan skutan sjunker.
Väntar på att andra medier ska undersöka saken eller att AB lyckas vaska fram öppna källor, så vi får en bekräftelse.

Skörda storm

2011-12-01T08:40:00.000+01:00

Vill du se rasister? Åk till en byggbarack. Och nu har Ilmar Reepalu peppat dem också. I alla fall om man får tro Sydsvenskans reportage om S och SD i söndags.

Och visst är det tragiskt att till och med en ombudsman på Byggnads – som borde vara skolad i antirasism – håller med om att tillfälliga medborgarskap är en finfin idé.

Men ett mer förutsägbart reportage får man leta efter: här stryks fördomarna om den främlingsfientliga arbetarklassen medhårs. De passar borgerligheten som hand i handske. Fienden är alltid de okunniga jobbarna, de som inte är som vi. Trots att 94 procent av de LO-anslutna inte röstade brunt. Men framförallt slipper man diskutera den antimuslimska våg som dragit in via borgerliga pennor, moderata och folkpartistiska utspel om språktest, slöjförbud, och svenskkontrakt.

Vad sägs om ett liten rassepejling i kontorsmiljö nästa gång? För att nu dra till med en egen fördom.

Men den viktiga lärdomen är en annan: opinioner finns, javisst, men framförallt skapas de. När en uppburen politiker som Reepalu kopplar invandrare till brottslighet händer två saker. Det blir ett samtalsämne, hamnar längre fram i medvetandet. Folk som aldrig brytt sig så värst tvingas ta ställning. Frågan politiseras.

Och eftersom man nu fått mandat uppifrån ligger det närmare till hands att lufta sina egna fördomar – Reepalu tycker ju så, då kan det inte vara skamligt.

Publicerad i Efter Arbetet

En inte fullt så chockerande sanning

2011-11-30T11:07:00.002+01:00

Har en liten text i AB idag om en av de konspirationsidéer som nu sprids kring OWS. Ej, på nättet, så jag lägger ut den här också.

Med flera tillslag på samma vecka, ofta på natten, och med santiära olägenheter som motiv slogs delar av Occupy Wall Street-rörelsen ut med brutalt polisvåld för två veckor sedan. Det såg onekligen ut som en samordnad aktion.
Sådant är förstås rena mumman för den som vill ser eliternas grabbnävar bakom batongerna. Och under rubriken ”Den chockerande sannningen om tillslaget mot Occupy” (Guardian 25 november) drämmer den amerikanska författaren Naomi Wolf till med en härlig konspirationsteori. Federala myndigheter som FBI och Homeland Security iscensatte angreppet. Motivet skulle vara att Occupy var ett direkt hot mot kongressledamöternas privata pengar, genom att man vill stänga ett kryphål i lagen som tillåter dem att lagstifta om företag de själva äger.
Detta vore, i USA, något oerhört, eftersom polisärenden här sköts lokalt och en nationellt dirigerad polisinsats betraktas som diktaturfasoner. Det är den ”chockerande sanning” Wolf vill avslöja.
Här finns korn av sanning. Att borgmästare i de olika städer haft kontakt med varandra och tagit råd av FBI verkar klart. Men inget tyder på att federala myndigheter givit order eller att kongressen skulle haft med saken att göra.
En något mindre chockerande sanning, alltså.
Som om det inte räckte med hur man pepparsprayat fredliga sittdemonstranter, slagit folk blodiga och kört bort journalister.

Made in China

2011-11-26T09:55:00.003+01:00

Idag trycker AB min recension av Loretta Napoleonis bok Made in China. Jag är måttligt entusiastisk, och vill passa på att varna lite för Napoleoni. Jag har nu läst två av hennes böcker och jag förstår verkligen inte varför hon blivit en idol inom delar av den svenska vänstern.

Förbeställda ambulanser nästa?

2011-11-24T09:21:00.003+01:00

Idag skriver jag, i Efter Arbetet, mitt hjärtas mening om idén att kräva remiss till akuten.

Läs Per Svensson!

2011-11-23T16:11:00.003+01:00

Den här artikeln om EU av Sydvenskans Per Svensson är mycket väl värd att läsa.

Ett litet tillägg, som Per Svensson inte tar upp: Vad händer om EU faller samman i nationalstater?

Ja, inte blir det en återgång till den hyggliga (semi-)suveräna välfärdsstaterna av 1980 års modell. Snarare, som det politiska landskapet ser ut, en stärkt chauvinism, handelskrig, stängda gränser.

Den store ledaren.

2011-11-22T06:56:00.002+01:00

Idag trycker HD min kommentar till det här.

Polemisk fräschör

2011-11-18T09:55:00.004+01:00

John Swedenmark går igenom en bunte klippböcker i LO-tidningen. Min är en av dem. Så här skriver han:

"Petter Larsson är en av dem som gör Efter Arbetet till en av de tidningar man måste läsa för att få reda på vad som sker i riket. Man möter honom även när han gör skarpa dagspolitiska nålstick i Aftonbladet. Och nån enstaka gång även i LO-Tidningen.

Hans samlade texter 2001-2010 har överskriften Till frihetens försvar. De har kvar sin polemiska fräschör, som är densamma oavsett om han recenserar, analyserar eller debatterar. Genomgående är en globaliseringskritisk plattform, som skapar begriplighet, såväl med avseende på de viktiga händelserna som ställningstagandena".

Och själva kan ni som alltid beställa boken direkt av mig. Den kostar 100 kronor+36 kr porto.
Maila pettlar@telia.com, eller sms:a eller ring 070-6965720

Dagens Reklamblad

2011-11-14T17:07:00.001+01:00

I går toppade Dagens Nyheter sin förstasida med att Iran skulle kunna kärnvapenbomba Sverige. Huvva!
Det krävs visserligen att:
• Iran skaffar sig kärnvapen, vilket man kanske vill, men inte gjort.
• Och bygger interkontinentala missiler, vilket tar många år och inget tyder på att man gör.
• Att man skulle råka i allvarlig konflikt med Sverige eller EU. Varför det?
• Att den iranska statsledningen är kollektivt självmordsgalen, eftersom ett sådant angrepp skulle betyda att landet inom några timmar utplånades i en amerikansk-europeisk vedergällning.
Vad är oddsen för det?
Ja, så kan man också hitta på nyheter, eller ska vi säga reklam – för den missilsköld som USA vill sälja på sina motvilliga europeiska allierade.

Samlad makt

2011-11-14T12:18:00.001+01:00

Idag skriver jag i AB om den obrutna maktkoncentrationen i den svenska näringslivet.

Hycklarna

2011-11-12T17:07:00.001+01:00

En liten text i AB idag. Ej på nätet, så jag läger ut den här också.

När nyheten om den utvisningshotade Ganna Chyzhevska, 91, var som hetast i medierna ojade sig svenska politiker yrvaket. En så hård lagstiftning hade man inte tänkt sig. nu måste det nålsöga som kallas synnerligen ömmande omständigheter vidgas.
Den ende, utöver SD, som principfast försvarade rätten att utvisa allvarligt sjuka 90-åriga tanter till Ukraina var migrationsminister Tobias Billström (M), som pratade på i bästa populiststil om hur dyrt det skulle bli om icke arbetsföra pensionärer skulle få långvård i Sverige.
Men alla andra partier ville se en uppmjukning av lagen. Eller snarare: de ville inför väljarna ge sken av att stå på Ganna Chyzhevskas sida.
För i torsdags hade de sin chans, när Vänsterpartiet tog ett så kallat utskottsinitiativ.
Men då röstade alla utom Socialdemokraterna nej.
För att få hyckleriet att se mindre öppet ut gömmer sig nejsägarna bakom borgerlighetens samverkan med Mp i migrationsfrågor. Där, och endast där, ska en lagändring förhandlas fram, tänker man sig. någon gång i framtiden, eventuellt, vi får se.

Nu passar galoscherna

2011-11-08T09:35:00.004+01:00

Idag skriver jag i Sydsvenskan om LO-Tidningens namnbyte.

Kamelen

2011-11-05T10:10:00.000+01:00

Idag har jag en bit om bankerna i AB.

Det ska fan va internationalist

2011-10-27T08:34:00.002+02:00

Skriver en snutt om de allt mer popppis gränskontrollerna i HD idag.

Träffsäkert

2011-10-26T09:19:00.002+02:00

"Larsson texter är snärtiga, genomarbetade, och ofta mycket träffsäkra."

Så låter den när Daniel Brandell recenserar min artikelsamling "Till frihetens försvar" i nya numret av tidskriften Röda Rummet.

Och det är ju en... träffsäker beskriving.

Ni kan beställa boken direkt av mig för 100 kr+ 36 kr porto. Maila pettlar@telia.com, eller sms:sa eller ring 070-6975720

Vill ni läsa mer om boken och dess fåtaliga, men upplyftande, recensioner, så kolla här.

Vad säger Reinfeldt?

2011-10-21T14:51:00.001+02:00

Idag skriver jag i AB om Carl Bildt och Etiopien. Eftersom bladet inte lagt ut den på nätet, kommer den här också.

Historien är på väg att hinna upp Carl Bildt. Det som länge var svårdokumenterade tragedier i fjärran länder är på väg att bli en svensk skandal – och en belastning för hela regeringen.
I går presenterade Ekot övertygande bevis för att Carl Bildt under sin tid i företagets styrelse planerat och kanske också fattat beslut om Lundin Petroleums investeringar i Etiopien.
Samtidigt pågår rättegången mot journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson – utsända för att granska just Lundins eventuella inblandning i mord och folkfördrivning – i Addis Abeba. Ytterst ansvarig för att hjälpa dem är Carl Bildt.
Tydligare kan en intressekonflikt knappast bli.
Lägg till det Eritrea, där Bildts gamla affärsbekanta gjort stora investeringar i malmbrytning tillsammans med den stat som sedan tio år håller Dawit Isaak fången utan rättegång.

Att Bildt överhuvudtaget gått direkt från en blodbesudlad företagsledning med verksamhet i flera av världens konflikthärdar och diktaturer till posten som utrikesminister är i sig tillräckligt för att ifrågasätta hans lämplighet.
Med gårdagens avslöjande komprometteras han ytterligare. Det handlar nu både om Bildts direkta ansvar för investeringarna i Ogaden-provinsen, men också om att han försöker vilseleda medborgarna om saken. Eko-intervjun är närmast parodisk i det avseendet. Bildts verbala undanmanövrer från väldigt enkla och raka frågor blir så pinsamt uppenbara att de snarast liknar en bekräftelse.

Men också chefen har en chef. Hur ser Fredrik Reinfeldt på den belastning som avslöjandena om Bildts affärer innebär för regeringen?
Den frågan måste nu ställas, inte bara av medierna, utan också av de övriga allianspartierna. Varför ska hederliga kristdemokrater eller centerpartister förknippas med en utrikesminister som kan misstänkas för att styras mer av gamla affärsförbindelser än av svenska medborgares bästa? Och som dessutom kommer att jagas av kritiska frågor om Lundin framöver, vad helst han än själv vill prata om.

Hipp, hipp...

2011-10-20T18:13:00.001+02:00

...hurra! Nu lägger Politiskt inkorrekt ner. Jag skriver om det här.

Law and order..

2011-10-17T19:15:00.003+02:00

Jag missade motdemonstrationen mot SDU i Malmö i lördags, för jag var ute i skogen med hunden. Man nu har jag i alla fall skrivit en bit om det. Inte den stora historien, om allt som gick bra, utan en liten sidohistoria om det som gick dåligt.

Om folk i allmänhet hade varit sådana clash-nördar som jag, hade rubriken kunnat vara law and order is a baton in the ribs

Ni läser här

The comeback kid

2011-10-15T10:26:00.002+02:00

Ja, kid och kid, men visst tusan har Håkan Juholt en viss chans att gå stärkt ur den här affären. Jag såg honom nyss på TV4 och han gav ett mycket bra intryck: stridslysten, klarspråkig, och till och med en försiktig mediekritik vågade han sig på.

Samtidigt ser jag att det skapats en grupp på facebook, i skrivande stund med nära 1000 medlemmar, som går ut på att medierna ska inte tillsätta och avsätta partiledare som de själva känner för. Den heter ”(S) Partiordförande utses inte av borgerligt mediedrev. We won’t back down!”

Visst, socialdemokratin känner sig ofta felbehandlad av medierna, vare sig det finns grund för det eller inte. Och man ska såklart vara försiktig med att skylla på drev. Ledande politiker ska närgranskas, inget snack om det.
Men i det här fallet har det varit nästan parodiskt, inte bara för att man blåst upp ett par reseräkningar till världens grej, hänvisar till alla som nånsin varit medlemmar i Sap som ”tunga social demokrater” – gode gud, det var ju 20 år sedan en Stig Malm eller en Anna-Greta Leijon var tunga – och använt anonyma källor vars uttalanden ibland inte kunnat styrkas med några som helst bevis.
Utan framförallt därför att själva kärnan i skandalen vederlagts.
Det har nu visat sig att det inte fanns vare sig några skriftliga regler som berörde just detta med samboskap i de lägenheter riskdagsledamöterna själva fixat eller ens någon etablerad praxis. Det avslöjades av en S-bloggare, Victor Tullgren, och vidarefördes in i de stora medierna av journalisten Dan Josefsson och Tiden-redaktören Daniel Suhonen igår fredag.
Samma dag bekräftade sedan åklagaren som lett förundersökningen mot Juholt detta.

Juholts stora problem, han grundläggande misstag, är att han själv påstod att reglerna var glasklara och att han hade gjort fel. Därmed är det liksom bekräftat. Jag trodde det själv.
Antagligen – och nu spekulerar jag som alla andra journalister – hade han inte en susning om regelverket utan reagerade med ryggmärgen och tänkte att Aftonbladet väl måste ha på fötterna i detta, så det är bäst jag backar.
Det är precis detta som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin framför som sin enda försvarslinje när han fick kritik av Dan Josefsson i Studio ett igår. Det är naturligtvis ett mycket blekt försvar för den felaktiga nyhetsrapportering som låg till grund för, ja som utgjorde själva kärnan, i hela förra veckans mediestorm.

Problemet med detta är att det kommer så sent i debatten att det finns en risk att historien redan är satt för de allra flesta. Jag kommer att tänka på Göteborgshändelserna 2001, där medier, politiker och polis initialt talade med en och samma röst och etablerade bilden av ett gäng farliga huliganer som förstört det fina EU-mötet.
När seriösa medier, som Uppdrag Granskning, så småningom lyfte fram en annan bild, så var det för sent, inte för oss som var med, vi följde ju utvecklingen, men för att nämnvärt påverka allmänhetens bild av vad som hänt.

En sidoreflektion. De som slutligen granskar själva grundpåståendet om regelverket är alltså personer som sitter i den mediala periferin, ett slag sattelliter, som inte ingår i några redaktionella sammanhang att tala om, som egentligen inte har resurser att granska vare sig det ena eller det andra. Det är ett fett problem, som jag kan känna igen mig i. Som frilansjournalist eller redaktör på en mycket liten tidning, så måste man vara nästan säker på att det man ger sig på att granska också ska ge utdelning, annars är det bortkastad tid som man bokstavligen inte har råd att ödsla bort.
Det visar på en stor brist. Jag är rätt säker på att om det hade funnits redaktioner som stått mer oberoende av de stora medierna – Dagens Arena är ett exempel, men de har också rätt små resurser – hade en sådan här uppgift kanske granskats tidigare och kunnat stoppa stormfloden innan den nått sin kulmen.

Det kanske är något för LO-ledningen att tänka på när man nu vill lägga 150 miljoner på nya medieprojekt.

Ett alternativ som kan vara värt att tänka på för S, är naturligtvis att själva skapa en motspinn-grupp av duktiga researchers och reportrar för att faktiskt snabbt kunna granska rapporteringen – redan när den pågår. Det är ett sämre alternativ, eftersom en sådan grupp givetvis, och med rätta, misstänks för att ensidigt gå uppdragsgivarens ärenden. Men ändå: har de rätt och har de svart på vitt på det, så kan det fungera.

Italienska fascister i Malmö

2011-10-14T21:56:00.001+02:00

Medan Jimmie Åkesson i åratal med varierande framgång försökt tvätta Sverigedemokraterna rena från nazistkopplingar spelas marschmusiken på högsta volym i i Sverigedemokratisk Ungdom.

Imorgon lördag demonstrerar man i Malmö tillsammans med Gioventù Italiana – Italiens Ungdom – ungdomsförbund till fascistpartiet La Destra, som 2007 bröt sig ur vad Nationella Alliansen, som man tyckte blivit för pissliberala och inte hyllade Mussolini tillräckligt och vars partiledare Gianfranco Fini dessutom haft mage att besöka klagomuren i Jerusalem och avlägsna sig från judehatet.

För Italiens Ungdom är det hitlerhälsingar, solkors och gratulationer på Führerns födelsedag för hela slanten (La Repubblica 20 april 2011).På samma gång som man mobiliserar på sociala teman, som ungdomsarbetslöshet och bostadsbrist driver man konspirationsidén om den muslimska invasionen av Europa och hetsar mot romer.

Till på köpet samverkade La Destra inför valet 2008 med Fiamma Tricolore, det parti som allra mest öppet ser sig som arvtagare till Mussolinis glansdagar, drömmer om den tyska lydregimen Salòrepubliken, har kopplingar till den våldsamma gatuaktivismen och vars partiledare Luca Romagnoli förnekat förintelsen i tv.

”Vi delar i mångt och mycket samma värdegrund som de här förbunden … Framförallt kan vi lära av dem organisatoriskt och politiskt”, kommenterade SDU-ordförande Gustav Kasselstrand i samband med att SDU bjöd in Gioventù Italiana till sin kongress i Jönköping för en tid sedan. (SR 6 september 2011)

Ja, lika barn leka bäst. Tidskriften Expo berättade i våras att åtminstone ett hundratal SDU-are varit medlemmar i nazistiska organisationer, deltagit på vitmakt-aktviteter, beställt vitmakt-varor, gått med i vitmakt-grupper på facebook eller skänkt pengar till nazistiska organisationer.

Och nej, det handlar inte bara om gamla ungdomssynder. Så sent som förra året deltog till exempel en av SDU:s disktrikssekreterare i en större nazistisk demonstration i Helsingborg.

Ironiskt nog är det samme person som, innan han blev utesluten för en tid sedan just pga sitt samröre med nazister, stått som en av huvudarrangörerna bakom demonstrationen i Malmö

Med ett sådant ungdomsförbund behöver Åkesson inga fiender.

Läs Suhonen och Josefsson!

2011-10-14T08:46:00.005+02:00

Det är möjligt, men naturligtvis ohyggligt svårt att föra i bevis, att det är som Daniel Suhonen skriver i Svenskan idag, att det är Juholts interna fiender som driver kampanjen. Så det låter jag vara osagt. Däremot har Suhonen en rad andra poänger som gör hans artikel väl värd att läsa. Dels gäller det sakfrågan om de "glasklara" reglerna som inte finns. Men framförallt pinpointar han mediedrevets logik elegant när han skriver att:

"De senaste dagarna nås vi av en tornado där själva krisen för Juholt och det sjunkande förtroende han därmed fått tas för intäkt för att han måste avgå. Avgångskravet blir argument för avgång."

Precis så är det. Först berättar medierna om en oegentlighet, sedan kommer de politiska kommentatorerna in och talar om för oss att vi nu måste tappa förtroendet för Juholt, sen mäter man detta förtroende, och hör och häpna, det har sjunkit.

Jag tror, och hoppas mot bakgrund av det vi vet idag, inte att Juholt tvingas avgå. Och jag är nästan säker på att vi kommer att få en hätsk debatt om mediernas hantering av frågan när det akuta skeendet är över, hur det än slutar.

Hur som helst, hela Suhonens text finns här.

Jag ser nu att också Dan Josesfsson har skrivit en utmärkt välbehövlig text i frågan. Läs den här.

Juholt och syltburken

2011-10-13T08:36:00.002+02:00

Idag skriver jag i HD om Juholtaffären.

Och i Efter Arbetet har jag uppdaterat min text om Reepalus stolleförslag.

Och ja, jag tycker det senare är ett större problem än det första.

Äntligen!

2011-10-11T19:19:00.001+02:00

De stora mediekoncernerna lägger nu – ibland trots rejäla vinster – fram nya nedskärningsprogram i parti och minut. GT:s och Kvällspostens redaktioner halveras. Aftonbladet, Sydsvenskan och TV4 skär ner. 300-400 jobb kan försvinna.
Just då bryter LO sin 20-åriga passivitet och satsar 150 miljoner på nya medieprojekt, berättade tidningen Resumé i veckan. Tanken är att skapa ett ”möjlighetsbolag” som ska stötta medieprojekt som kan vrida samhällsdebatten åt vänster.
Kanske har man äntligen insett hur svårt det är att bedriva radikal politik när det borgerliga mediaövertaget inte längre balanseras av socialdemokratisk regeringsmakt. Kanske handlar det om ett generationsskifte där några av dem, som på 80-talet fattade beslutet att aldrig mer ösa medlemmarnas surt förvärvade slantar i det svarta presshålet, inte längre bestämmer.
Nej, 150 miljoner räcker inte för att göra vare sig tv eller dagstidning – till det behövs resten av LO:s berömda mediemiljard också. Men det är en början. Ett fåtal smalare projekt finns redan, som skulle kunna byggas ut, som Arenagruppens verksamhet, tidskrifter som Fronesis, Expo eller Tiden, förlag som Tankekraft och Karneval. Men framförallt gäller det nu att tänka nytt. Kanske är det en av poängerna: 150 miljoner är så mycket att det borde kunna sätta fart på fantasin.
En sak är i alla fall säker: det kommer att finnas hundratals nysparkade journalister att rekrytera.

Publicerad i AB, ej på nätet.

Bra!

2011-10-11T09:07:00.002+02:00

Flera ledande socialdemokrater i Malmö gör nu det helt nödvndiga för partiets antirasistiska och seriösa rykte och tar nu tydligt avstånd från Ilmar Reepalus högerpopulistiskt färgade idéer.

Mer om medborgarskapet

2011-10-08T10:16:00.003+02:00

Jag hade inte plats i AB att skriva om ordentligt om det här med Reepalus idé om prov-medborgarskap. En sak måste dock sägas. I praktiken har vi redan ett system i linje med den prövotid som Reepalu efterlyser.
För att bli medborgare måste man ha bott i Sverige i fem år, fyra år för flyktingar och statslösa, två år för nordiska medborgare och ett varierande antal år om man är gift med en svensk osv. Under denna tid gäller också ett så kallat "skötsamhetskrav", som bland annat innebär att om man döms för brott – eller ens misstänks för brott – inte betalar skatt och en del annat, så skjuts tidsgränsens framåt fär när man kan ansöka om medborgarskap, ofta med flera år.
Vilket bara gör Reepalus utspel ännu sämre underbyggt. Antingen vet han inte själv vad som gäller, eller också räknar han med att de främlingsfientliga personer han vinkar till inte vet det.

Bara så ni vet. Detaljerna kan ni läsa om här.

Reepalu-kommentaren direkt

2011-10-07T15:50:00.001+02:00

Bladet har nu lagt ut min Reepalu-kommentar på nätet.

S eller SD?

2011-10-07T15:11:00.002+02:00

I morgon lördag skriver jag en kort bit i Aftonbladet om Ilmar Reepalus hialösa försök att sno två gamla SD-förslag: prov-medborgarskap och mer utvisningar av brottsdömda utlänningar.

jag ska inte föregripa texten, men så mycket kan jag säga att jag inte förtjust. Och inte blir det bättre av att S-talesmannen Morgan Johansson backar upp Reepalu.

Ja, jag ska erkänna att jag först trodde – och hoppades – att Reepalu blivit missförstådd, eller att i alla fall hårdvinklad. Men när han gång på gång under dagen nu står på sig, får man nog tyvärr ta honom på orden.

Skamfläcken

2011-10-06T22:49:00.002+02:00

Nu har AB lagt ut min text om Uppdrag Gransknings, ja granskning, av egyptensvenskarna.
Här.

Undanmanöver

2011-10-02T10:25:00.001+02:00

Lundin Petroleums affärsidé är att jobba med brutala diktaturer och i konfliktzoner som andra bolag skyr. Mobutus Zaire, Sydafrika under apartheid, Gadaffis Libyen och, förstås, Sudan. Under de år företaget var verksamt i landet – och Carl Bildt satt i styrelsen – fördrevs 200 000 människor från sin jord och omkring 10 000 dödades, när den etiopiska armén rensade by efter by till oljebolagens fromma. I dag pågår något liknande i Ogadenprovinsen i Etiopien.
Lönsamheten var det inget fel på. Lundin lämnade Sudan med en vinst på 700 miljoner.
Antagligen är det möjligheten till sådana vinster som låg bakom Svenskt Näringslivs inbjudan till bolaget att berätta om hur man ”skapar fred och utveckling i konfliktzoner ” på ett seminarum om ett par veckor. Här har mer samvetsgranna bolag att lära!
När kritiken växte på bloggar och i medierna tar man nu tillbaka inbjudan.
”Det blev fel fokus” förklarade Erica Molin, vd för Näringslivets Internationella Råd, i en radiointervju i går.
Man har alltså inga invändningar mot Lundins affärsmetoder, utan försöker bara undvika kritisk press i ett slags medietaktisk undanmanöver. Ja, det är svårt att underskatta Svenskt Näringslivs moraliska kompass.
I själva verket är det annars ingen dum idé att låta Lundin svara på hur man bidrar till fred och utveckling. Men inte på ett seminarium – utan i en rättegångssal.

Publicerad i Aftonbladet

Tahrir på amerikanska

2011-10-01T09:58:00.001+02:00

Inga stormvindar direkt, men en liten vindpust från sydost har blåst in i New York.

Lönepressarna

2011-09-30T12:03:00.003+02:00

I dag skriver jag i Efter Arbetet om hur ett gäng rika har mage att kräva lönesänkningar för ungdomar.

Ja, se Juholt

2011-09-29T11:53:00.001+02:00

Idag har jag en snutt om Juholts kulturgärning i Aftonbladet. Läs här.

En obekväm sanning

2011-09-28T07:51:00.001+02:00

Om SNS velat ge sin rapport Konkurrensens konsekvenser största möjliga uppmärksamhet kunde man inte gjort det bättre.
Först tar man fram en studie, som visar att ingen vet om privatiseringarna inom offentlig sektor ökat effektivitet och kvalitet. De genomfördes alltså av rent ideologiska skäl. Och, får man tillägga, pekuniära, eftersom offentliga pengar hamnat i privata fickor.
Så blev man ovän med sina finansiärer. Och när näringslivshögern, som betalat för forskningen, surnade till över att en dess trossatser raderats försökte SNS därför tysta forskningschefen Laura Hartman.
Men hon hade kurage nog att gå – och fick ett gäng viktiga forskare med sig, sådana som inte förstått att den som låter sig köpas också måste tänka rätt.
Vips var man ovän med forskarvärlden.
I veckan kovände SNS och kickade i ett desperat försök att minimera skadan av det tidigare misslyckade försöket att minimera skadan den tystnadsivrande Vd:n istället.
Vips blev man ovän med sina finansiärer – igen.
Och allt under stigande medialt intresse.
Det är svårt att se att hur SNS kan överleva detta. Men innan man släcker ljuset hoppas jag man hinner sprida en lättbegriplig sammanfattning av rapporten till landets alla kommunpolitiker. Kanske med undertiteln En obekväm sanning.

Publicerad i Aftonbladet (ej på nätet)

Bokis+ Isaac

2011-09-26T14:00:00.002+02:00

Det har varit tyst här några dar, mest för att jag varit på bokmässan i Göteborg och pimplat gratisvin.
Här i all fall min text om fallet Dawit Isaac, tio år efter att han fängslats.

Lika barn

2011-09-10T09:36:00.002+02:00

Medan Jimmie Åkesson försöker tvätta SD rena från nazistkopplingar spelas marschmusiken på högsta volym i Sverigedemokratisk Ungdom. Till sin kongress i Jönköping, som startar i dag, har SDU bland annat bjudit in Gioventù Italiana, ungdomsförbund till fascistpartiet La Destra, som 2007 bröt sig ur vad Nationella Alliansen, som man tyckte blivit för pissliberala och vars partiledare haft mage att besöka klagomuren i Jerusalem.
För Italiens Ungdom är det hitlerhälsingar, solkors och gratulationer på Führerns födelsedag för hela slanten. Man mobiliserar på sociala teman som ungdomsarbetslöshet och bostadsbrist och driver samtidigt konspirationsidén om den muslimska invasionen och hetsar mot romer.
2008 samverkade La Destra med Fiamma Tricolore, som öppet ser sig som arvtagare till Mussolini, har kopplingar till gatuaktivismen och vars partiledare förnekat förintelsen.
”Vi delar i mångt och mycket samma värdegrund som de här förbunden”, kommenterade SDU-ordförande Gustav Kasselstrand (SR 110906).
Lika barn leka bäst. Enligt Expo har ett hundratal SDU-are varit medlemmar i nazistiska organisationer, deltagit på vitmakt-aktiviteter, beställt vitmakt-varor, gått med i vitmakt-grupper på facebook eller skänkt pengar till nazistiska organisationer. Det handlar inte bara om ungdomssynder. Förra året deltog en av SDU:s disktrikssekreterare i en nazistisk demonstration i Helsingborg.
Med ett sådant ungdomsförbund behöver Åkesson inga fiender.

Publicerad i Aftonbladet idag (ännu ej på nätet)

Tio svarta år

2011-09-09T15:32:00.003+02:00

På söndag är det 10 år sedan attentaten i USA. Jag skriver om saken i Efter Arbetet.

Journalisterror

2011-09-08T11:38:00.002+02:00

Idag har jag en snutt i AB om de två journalisterna som åtalas för terrorbrott i Etiopien.

Rikta blicken uppåt

2011-09-07T08:45:00.004+02:00

Idag skriver jag i HD om varför diskussionen om kommentatorsfälten är något av en skendebatt som döljer större problem.

Bara i princip

2011-09-06T09:16:00.002+02:00

Den här notisen skrev jag i Aftonbladet i förra veckan:

I förra veckan avslöjades att en enhet vi Karolinska sjukhuset ibland ger unga kvinnor, som är oroliga för att inte blöda på bröllopsnatten, rådet att sticka sig själva i underlivet. Fördömandena haglade. ”Svensk sjukvård ska inte ägna sig åt att upprätthålla myter” röt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Här ”cementeras ett moraliserande hederstänkande” kommenterade Kristianstadsbladet (24 augusti), ”ruskigt råd” ansåg Sydvenskan (24 augusti).
I princip har de rätt. Men bara i princip.
Man måste ju, som antropologen Sara Johnsdotter påpekade i Sydsvenskan i går, skilja på långsiktig opinionsbildning och den akuta situationen. Om det nu finns ett litet antal kvinnor som hotas till liv och hälsa om de inte blöder, så kan vi inte offra dem för de rätta principernas skull, anser hon. De har inte bett att få bli brickor i det politiska spelet. Sen ska vi jobba på att knäcka myterna om mödomshinnan på andra vis.
På liknande sätt kan man resonera om till exempel uppdelade badtider, heltäckande slöjor eller krav på drogfrihet för att få bostad.
Visst finns goda principer om jämställdhet, sekularism och nykterhet, som vi kan önska blev verklighet. Men i väntan på utopia finns också konkreta människor, som måste få hjälp, och som kan drabbas av principryttarnas vilja att ha rena händer och ryggen fri i varje läge.

Igår försvarade Nyamko Sabuni sitt ställningstagande här.

Och idag tisdag får hon svar på tal av Expressens ledarsida, som för en gång skull tycker precis som jag.

17 viktiga sidor och en hygglig bok

2011-08-28T09:26:00.001+02:00

Och här några rader om en ny bok om civil olydnad och en del annat.

Cannabusiness

2011-08-27T23:22:00.001+02:00

Idag gästrecenserar jag den utmärkta reportageboken Cannabusiness i Sydsvenskan- De har inte lagt ut texten, så jag gör det här.

Johan Anderberg
Cannabusiness. Om konsten att legalisera en drog.
Weyler förlag

Det är 2011 och över hela världen växer insikten att kriget mot narkotikan förlorats.
Hela världen?
Nej, en liten by som befolkas av envetna förbudsivrare vägrar att ge upp.
Journalisten Johan Anderberg skulle nog förneka att det är avsikten – här skriver en balanserad rapportör från propagandakrigets krigslinjer – men under lagren av nyanseringar bultar budskapet om undantaget Sverige i hans reportagebok Cannabusiness.
Holland har kapitulerat. Här odlar staten förstklassig cannabis i industriell skala, än så länge för medicinskt bruk. I Kalifornien förlorade ja-sidan en folkomröstning om legalisering förra året, men fick 46 procent av rösterna. Till och med Dansk Folkeparti stöttar försöken med heroinförskrivning – efter att en läkare tagit Pia Kjaersgaard på rundvandring bland missbrukarna, berättar Anderberg.
Konstigt nog missar han skylfönstret Portugal, som för tio år sedan avkriminaliserade all narkotika för eget bruk. Utan att något verkar ha hänt, annat än att fler får vård istället för straff.
Och här hemma tjafsar vi fortfarande om sprutbyten.

Anderbergs skriver det slags trivselsmarta reportageprosa som är högsta mode, rafflande, balanserad och oneliner-tät, men aldrig riktigt eldfäng. Som om det lika gärna hade kunnat handla om korv eller inredning.
Han snackar med aktivister, hemmaodlare, råttforskare, läkare och politiker och han undergräver – snarare än avfärdar – några vanliga påståenden: nej, cannabis är inte särskilt beroendeframkallande, nej, det är antagligen ingen inkörsport till heroin, men ja, man blir nog dum om man röker för länge.
Varje enskild text funkar fint, men sammantaget blir det väl många kast mellan länder och epoker. Kanske borde han själv ha hjälpt oss att sortera argumenten.
På vägen nosar han upp spår som kunde ha utforskats mer. Som att genombrottet för den restriktiva politiken i USA kom när cannabisen kunde kopplas upp på rasismen mot de mexikaner som påstods ta amerikanska jobb. Eller om hur illa haschflummet funkar med vår arbetsplikt. Med komikern Bill Hicks ord: ”När du är hög kan du göra allt du normalt brukar göra, och du kan göra det lika bra. Du inser bara att det inte är värt det.”

På ett filosofiskt plan gäller kampen förstås statens intrång i individens frihet. Bör man förbjuda folk att röka sig dumma? Om man samtidigt tillåter den farligare drogen alkohol, eller till och med vill exportera snus?
Men i praktiken står den mer mellan dem som fruktar ett sluttande plan och dem som vill göra livet lite mer uthärdligt för missbrukarna och spara pengar åt samhället.
Anderberg intresserar sig mest för det senare. Det är legaliserarnas argument och kampanjer som driver historien och får mest utrymme, även om de aldrig står oemotsagda.
På så vis blir hans skildring också ett försiktigt inlägg. Som det ska vara med journalistik.

Granskogsirrande

2011-08-26T13:06:00.001+02:00

Idag har jag en recension av filmen Försvunnen i HD. Den kan ni njuta av här.

Centerliberalerna

2011-08-25T13:36:00.000+02:00

Multikulturalismen är kaputt, enklaverna breder ut sig, nu krävs räfts och rättarting mot invandrarna, som ska hindras att bosätta sig var de vill, göra tester för att bli medborgare, kanske skriva kontrakt med staten om att de verkligen vill bli som vi.
Så har det låtit runt om i Europa i åratal nu, liksom från svenska folkpartister och moderater.
Därför är ansatsen, inte minst den retoriska, i Centerpartiets idéer inför sin stämma i september en frisk, liberal fläkt. Inga tvång, det ska gå snabbare att bli medborgare, enklare att flytta hit för att jobba.
Men tack vare någon hårdvinklande TT-reporter var huvudnyheten i tisdags att Centern förespråkar etnisk segregerade stadsdelar á la Chinatown.
God Gud, ska staten bygga getton?
Nja, i själva verket nämns saken i en enda mening. Det man säger är att en del invandrares ovana att bosätta sig med sina landsmän – ofta de enda lägenheter de kan få – inte är roten till integrationsproblemen. Och så har man en idé om att ge företag i fattiga områden skatterabatter, vilket pekar i gettoriktningen. Men framförallt vill Centern, så läser jag förslagen, vrida debatten bort från paniken. Det är inte invandrarna – med undantag för nyanlända som kan behöva speciell hjälp – som ska angripas med särlösningar, utan en illa fungerande arbets- och bostadsmarknad.
Att den gamla vanliga högerpolitik man sedan förespråkar – försämrad arbetsrätt, rut-avdrag, sänkt krogmoms – inte kommer att lösa de problemen är en annan sak.

Publicerad i Aftonbladet

Därför älskar jag USA

2011-08-22T13:41:00.001+02:00

I lördags hade jag en text om USA i Aftonbladet. Nu finns den äntligen på nätet. Här.

"Jag kan se Tunisien från Damaskus"

2011-08-14T16:59:00.001+02:00

Idag söndag skriver jag om Syrien i Aftonbladet.

Ronnby och Breivik

2011-08-12T12:31:00.003+02:00

Medan en del notoriska muslimätare efter terrordåden i Norge haft vett att hålla tyst, finns det andra låtsas att de inte har ett dugg med saken att göra.

Bland de mest skamlösa är Skånska Dagbladet krönikör Alf Ronnby. Idag skriver han så här.

Detta alltså av samme man som för mindre än två år sedan skrev in sig i kontrajihadrörelsens och Breiviks idévärld med den här texten.

Notera särskilt passagen: "År 1683 stod muslimerna utanför Wiens portar, men där vände krigslyckan tack vare kristna arméer. Men i hela det osmanska riket är det bara Spanien och Portugal som inte längre är muslimskt. Efter andra världskriget har invasionen fått en annan form. I dag har Europa tagit emot 30 miljoner muslimer."

De skamlösa

2011-08-09T09:13:00.002+02:00

Idag skriver jag i HD om hur borgerligheten försöker slippa undan debatten om hatet mot muslimer genom att prata om ett slags allmän extremism som det stora problemet. Texten ligger här.

Högern, hundar och högern igen

2011-08-04T16:11:00.004+02:00

Jag har jobbat ett par veckor på Aftonbladets kulturredaktion, vilket jag brukar göra på somrarna, och därför inte haft tid att uppdatera bloggen.

Men här är i alla fall länkar till 3 av de artiklar jag haft i bladet å det senaste.

Spökjakt 16/7

En hund begraven 19/7

Högern, hotet och hatet 25/7

Reklam- igen!

2011-07-05T10:25:00.002+02:00

Till frihetens försvar

”en faktabestyckad isärplockning av samtiden… med osviklig solidaritet med jordens missgynnade”
Anna Hellgren i Aftonbladet

”Frågar sig någon i framtiden vad 00-talet handlade om kan de gå tillbaka hit och få bestickande svar.”
Stefan Jonsson i Helsingborgs Dagblad

Ja, det handlar förstås om min nya bok, Till frihetens försvar, som jag såklart vill att alla ni bloggläsare köper.

Den kostar 129 kronor + 36 kronor porto.

Ni beställer genom att ringa eller sms:a namn och adress till 070-6965720, eller maila på pettlar@telia.com.
Så skickar jag en bok plus en räkning med posten.

Till frihetens försvar
Samlade texter 2001-2010

För tio år sedan steg ny global vänster fram i massprotester och sociala forum runt om i världen. I Sverige bildades Attac. Optimismen var stark.
Sen kom de amerikanska krigen, massmorden, undantagstillstånden. Idag regerar borgerligheten Europa, samtidigt som högerradikala partier tar plats i parlamenten. Flyktingar jagas med kanonbåtar. Jakten går på arbetslösa och sjuka. Fackföreningar kallas maffia.
I Till frihetens försvar berättar journalisten Petter Larsson om dessa tio år. Han skriver om Kenyas jordlösa och Skånska Dagbladets islamfientlighet, om USA:s vägval, om Astrid Lindgren och Jimmie Åkesson och om hur makthavarna överdriver hoten från terrorister, brottslingar och snyltare för att öka kontrollen över medborgarna.

Petter Larsson, född 1968, är politisk redaktör på veckotidningen Efter Arbetet i Malmö och medverkar sedan många år på Aftonbladets och Helsingborgs Dagblads kultursidor. Han har tidigare skrivit boken Proteststormen – Seattle, Prag och revolten mot en orättvis världsordning (Atlas 2001).

Hermeles kovändning

2011-07-04T17:07:00.003+02:00

Smått senkommet insåg Sydsvenskans kultursida häromveckan (19 juni) att de borde ha nåt om tioårsminnet av Göteborgshändelserna. Och som de gör det – de låter Kenneth Hermele fortsätta våldsdebatten såsom den lät sommaren 2001, då inget Uppdrag Granskning, ingen Erik Wijk, ingen Göteborgskommitté ännu slagit hål på bilden av onda huliganer som dränkte stan i gatstensregn.

Attac, hävdar Hermele, lockar till sig Baader-Meinhof-typer och flirtar då som nu med det politiska våldet. Han länkar till en video där Jan Hammarlund framför en ”lovsång” till gatstenen: ”gatsten, gatsten, vilken kraft den har, den går genom mediabruset om man slänger den i självförsvar”.
Därefter smickrar Hermele sig själv med att ha tackat nej till att sitta i ledningen för Attac.

Men länken till videon finns inte på Attacs hemsida. Den har Hermele själv på nåt vis klickat sig fram till. Och Hammarlunds låt är, berättade han själv i Sydsvenskan i går, ingen lovsång – tvärtom avråder den från att kasta både granit, tegel och cement.
Det gör Hermele till den berömda polis, som i en gammal Lars Hillersberg-teckning pucklar på en antikommunistisk demonstrant med repliken, ”jag ger väl fan i vad sorts kommunist du är.

Publicerad i Aftonbladet

Hermele replikerade på denna kritik i Aftonbladet den 1 juli. Hans text finns tyvärr inte på nätet. Han skrev om både ditten och datten, bland annat verkar han ha fått för sig att vi har fått en global skatt, när det bästa som hänt i den frågan i själva verket är att vi väntar på ett förslag på en EU-skatt från EU-kommissionen. Nåväl. I kärnfrågan, den om Attac och våldet, konstaterade han nu, tvärtemot vad han tidigare påstått, att det det är ”orättvist och felaktigt” att koppla Attac till våld.
En alldeles utmärkt kovändning alltså.

Mänsklighetens skepp

2011-07-04T11:47:00.001+02:00

NÄR FRIHETSFLOTTAN FÖR ett drygt år sedan gick mot Gaza ställde man den israeliska staten inför ett val: antingen skulle blockaden brytas eller så skulle israelerna framstå som inhumana pirater.

Jag trodde då, som de flesta andra, att det värsta som kunde ske var att aktivisterna skulle misshandlas och fängslas.

Men istället iscensattes en massaker. På internationellt vatten bordades fartygen och nio personer dödades.

Det är i det ljuset Frihetsflottans andra försök att bryta blockaden måste ses. Som ett bevis på att de nio på Mavi Marmara inte dog förgäves. På att nya aktivister kliver fram i deras ställe. Budskapet är solklart: ni kan döda oss, men inte skrämma oss. Blockaden kommer att brytas, förr eller senare.

MIN BROR ÄR OMBORD på en av båtarna. Det gör mig både stolt och rädd. De människor som är redo att sätta handling bakom högtidsorden om internationell solidaritet och som är redo att riskera livet för att bryta blockaden bär allas vår mänsklighet, de visar vad vi kan vara: kännande, kämpande, solidariska.

Och samtidigt: varför måste det vara just han?

Om möjligt är årets konvoj ännu mer riskabel än den förra, dels eftersom vi nu vet vad den israeliska armén är kapabel till, dels eftersom den internationella uppbackningen verkar mindre. FN:s generalsekreterare oroas, EU:s så kallade utrikesminister Ashton tycker inte en hjälpflotta är en bra metod.

Det är en märklig hållning. Hade något annat land, låt säga Libyen eller Sudan, till exempel utfört en massaker som den på Mavi Marmara förra året är jag rätt säker på att nästa konvoj hade eskorterats av europeiska krigsfartyg och stridsflyg.

Men precis som Israels vänner hävdar ofta påpekar bedöms landet med dubbla måttstockar. Men tvärtemot vad de bruka mena, så innebär det i själva verket att man kommer undan med blotta fördömanden, där många andra stater hade mötts med isolering och bestraffning.

Publicerad i Efter Arbetet

Fusket med fusket – igen

2011-06-24T09:45:00.002+02:00

Idag skriver jag tillsammans med Björn Johnson på Dagens Nyheters debattsida om hur regeringen utgår från groteskt uppblåste fuskiffror i sin iver att jaga påstådda bidragsfuskare.

Viljan att klättra, rädslan att falla

2011-05-24T20:28:00.003+02:00

För er som har foliehattarna på, här är länken till min Arena-artikel.

Sen får gärna nån förklara för mig vad som menas med det här med foliehatt. Är det som dumstrut? Eller för att stoppa ufo-strålningen? Eller vad?

Någon?

P.

En handelsresandes försvarstal

2011-04-29T17:08:00.000+02:00

Det var i gott syfte. Och förresten kan det användas för annat. Dessutom blev det aldrig affär. Så jag har inte gjort något fel.

Så försvarade handelsminister Ewa Björling sitt försök att kränga övervakningssystem – som kan användas för att stoppa flyktingar från att ta sig till Europa – till Kadaffiregmen, när hon i tisdags frågades ut i Konstitutionsutskottet.

Man önskar att hon kunde bestämma sig.

Om syftet var ”gott” (”att motverka den vidriga flyktingsmuggling som pågår i regionen” sa Björling efter resan) så spelar det ju ingen roll om det finns andra användningsområden. Men då var det synd att libyerna inte köpte. Och omvänt: skulle det användas på annat vis, så var syftet inte nödvändigtvis ”gott” och i så fall var det ju bra att det inte blev affär, för gud vet vad de kunde gjort med grejerna.

I vilket fall är det tur för Björling att hon är en sådan dålig säljare.

Publicerad i Efter Arbetet

USA:s skam - och vår

2011-04-29T17:07:00.002+02:00

UNDER DET SÅ KALLADE kriget mot terrorismen har någonstans mellan en och två miljoner människor fått sätta livet till, framförallt i Irak. Man kan hävda att detta är långt värre än att spärra in och tortera några hundra människor på Guantánamo – kanske till och med några skyldiga. Men då missar man fånglägrets symboliska betydelse. Här ställer sig världens supermakt utan några som helst sakliga skäl – man har ju redan tillfångatagit, alltså oskadliggjort, motståndaren – att pissa öppet på de 800-åriga rättsprinciper man säger sig slåss för.

Att, som Wikileaks bekräftat i veckan, minst 150 av de inspärrade varit helt oskyldiga – bland dem barn, taxichaffisar, en senil åldring och svensken Mehdi Ghezali – och att långt fler fängslats på basis av löjeväckande bevis kan inte ha varit någon överraskning. Jag skriver bekräftat, inte avslöjat, för precis som med många tidigare wikileaksdokument handlar det just om att framlägga bevis för vad vi redan starkt misstänkte.

Möjligen ger det en förklaring till varför man inte ställt fångarna inför rätta – varje hederlig domstol skulle ha släppt dem omedelbart.

DET FINNS INGA FÖRMILDRANDE omständigheter, inga ursäkter. Bara en tung skam – som inte enbart drabbar den amerikanska statsledningen, utan också USA:s vänner i världen.

Visst har våra politiker fördömt lägret i ord, men man har ofta hjälpt till med underrättelser, fångtransporter och annat och inte lagt två strån i kors för att tvinga USA att stänga det. Inga uppsagda handelsavtal, inga igenbommade ambassader, inga inställda militärövningar eller stängda militärbaser.

Ingen har ställt sin egen gunst i Washington på spel för några fängslade arabers eller afghaners skull.

Vare sig det beror om feghet eller på att man faktiskt delar den amerikanska uppfattningen att man kan behandla misstänkta precis hur som helst, så delas därför skammen av många. Bush kränkte civilisationen. Våra ledare tittade på – eller gjorde tummen upp. Vi är alla amerikaner, som det hette när det begav sig.

Publicerad i Efter Arbetet

Rapport från djurindustrin

2011-04-17T17:51:00.004+02:00

Idag har jag en artikel i AB om att äta djur, ja eller snarare om det sätt vi föder upp och slaktar djur, baserad på Jonathan Safran Foers lite mångordiga men utmärkta bok ÄTA DJUR.

Ni läser den här.

Och även om det så klart finns grader i helvetet, så kan ni fuskveggisar som äter fisk, ni ska inte tro att ni kommer undan.
Ni kan gott läsa Safran Foers beskrivningar av hur kannibalismens frodas och parasiter och knott äter upp den odlade fisken levande, medan den havsfångade kan ta 14 minuter på sig att sakta dö. "Fråga inte om fisken på din tallrik lidit. Det har den." skriver Safran Foer.

Själv slutade jag äta kött och fisk för ca 5 år sen, efter att ha sett en djurfabriksfilm för mycket. Ägg, ost och mjölk slinker däremot fortfarande ner.

Idag & imorgon

2011-04-15T08:58:00.003+02:00

Idag skriver jag om vårbudgeten i Efter Arbetet.

Och så intervjuar jag Djurrättsalliansens talesperson Malin Gustafsson i Flamman.

Imorgon mottar jag högtidligen Nobeltorgskommitténs pris som bästa krönikör 2010.
Det är det enda pris jag fått sedan (kan det har varit 2001?) jag fick en bronsplakett i division 4 (eller var det 5?) i handboll.

Idag...

2011-04-07T09:21:00.000+02:00

... skriver jag en snutt om Jan Hjärpes nya bok, i HD.

Fördömligt föredöme

2011-04-02T09:22:00.001+02:00

En snutt om att i alla fall försöka litegrann att leva som man lär.

2011-03-25T10:23:00.001+01:00

Idag skriver jag om bombningarna av Libyen, i Efter Arbetet.

Jobbjakt

2011-03-24T11:27:00.005+01:00

Igår tjuvkikade jag på premiäravsnittet av Kanal 5:s nya vedervärdiga serie Jobbjägaren.

Text i dagens Aftonblad.

Även Ingvar Persson har kollat och säger väl, föga förvånande, ungefär som jag.

Men roligast är förstås Elin Grelsson.

Så har alltså Aftonbladets samtliga opinionssidor idag artiklar om serien. Som på så vis får en massa gratisreklam. För vem vill efter dessa sågningar inte titta och förfasas?

Det kan förstås vara en slump. Men det är förstås roligare att tänka sig att det beror på att kanal 5.s marknadschef Dan Panas tidigare jobbade på just Aftonbladet.